Från Carter Family till Taylor Swift

Countrymusik är ett vitt begrepp, som inrymmer många olika undergenrer. Det går att spåra musikens rötter i flera olika typer av amerikansk folkmusik, och den har dessutom influerat många andra musikstilar. Det går att finna mer än ett spår av country i både Lasse Stefanz dansbandsmusik och i den mycket amerikanska genren heartland rock, där man hittar namn som Bruce Springsteen och Tom Petty.

Men vi tar det från början. Countrymusikens ursprung är något omstritt, men enligt de flesta musikhistoriker uppstod den i Atlanta på 1920-talet. De främsta beståndsdelarna har enda sedan dess begynnelse varit amerikansk folkmusik och westernmusik, en genre som uppstod längre västerut i USA, och som i sin tur baserades på folkmusik från de brittiska öarna. Idag förknippar många countrymusiken med cowboys, vilket är logiskt, men sådana har det aldrig funnits särskilt många av i Atlanta.

Det var ursprungligen western som var cowboy-genren, och många av de tidiga western-sångerna handlade om män som drev boskap genom västra USA. Idag talar man ofta om country and western: countryn har helt enkelt absorberat westernmusiken.

En annan viktig beståndsdel i countryn är skalor hämtade från bluesen. Precis som i bluesen används ofta banjo, samt elektrisk och akustisk gitarr. Andra vanliga instrument är fiol och munspel. Fram till 1940-talet kallades den för hillbilly music, och artisterna framförde ofta kända blueslåtar i nya versioner. Ett av de mest kända banden inom hillbilly-genren var The Carter Family. Det bandet var inte bara en viktig inspirationskälla för Johnny Cash – han gifte sig också med June Carter, dottern till en av de ursprungliga medlemmarna.

Sex generationer

Countryn ses idag av många som en av de mest amerikanska formerna av populärmusik. Detta är till stor del radions förtjänst. Det var radiovågorna som från 30-talets början förde ut musiken från Atlanta, Nashville och andra städer i sydvästra USA till andra delar av landet. För det mesta framfördes musiken live, inför publik, i en miljö som skulle efterlikna en konsert i en lada eller annan lokal på landsbygden. Ett av de populäraste radioprogrammen av denna typ var Grand Ole Opry, som än idag sänds från Nashville. Det fanns dock många fler program av liknande typ, från Atlanta i sydöst till Chicago i norr och Kalifornien i väst. De artister som var verksamma under denna period, när countryn nådde ut till nästan hela USA, brukar kallas den andra generationen av countrymusiker. Den första generationen var de akter som uppträdde lokalt, i Atlanta och andra städer.

Tredje generationens countrymusik hämtade influenser från nya håll inom den amerikanska folkmusiken. Efter andra världskriget blev genres som bluegrass och honky tonk populära, vilket kom att höras också i countrymusiken under 50- och 60-talet.

Det riktigt stora kommersiella genombrottet kom på 70-talet, som var det decennium då countrypopen skapades av några av den fjärde generationens artister. På 8o-talet fortsatte utvecklingen, med artister som blandade country med kommersiell rock, och därmed nådde stora framgångar i många länder. Samtidigt föddes en motståndsrörelse, som ville ta countryn tillbaka till rötterna. Det gick dock att nå framgång i båda lägren, vilket visades av band som Dixie Chicks, som tillsammans med bl.a. Garth Brooks brukar räknas till den femte generationen.

Dagens countryartister räknas till den sjätte generationen. De är inte rädda för att blanda country med vare sig rock eller hip hop, och är ofta lika populära på topplistorna som på countryklubbarna. Taylor Swift är ett bra exempel.