Vad som har hänt vid mixerbordet vet jag inte, men av någon anledning har någon lekt med reglagen så att den här plattan ekar av reverb. Resultatet är att både bas och sång dundrar horribelt. Det är synd med tanke på att gruppen spelar bra och såväl Linda Janssons som Peter Dahls sång kunde vara riktigt njutbar. Nu får man istället en frireligös 70-talskänsla av hela produktionen med dess massiva körer och onödiga stråkar, och det kan väl inte ha varit meningen? Ytterligare ett frågetecken är varför Linda Janson har översatt ”Will the circle be unbroken” med en föga inspirerad svensk text? ”Swedish vagabond”, med text på både svenska och engelska, ska vi inte ens prata om.
Nåväl, för övrigt är inte Lilla Texas en så tokig platta. Den skulle behöva en producent som raderade de sämsta idéerna och dansbandsinslagen, någon som kunde fixa till texterna, samt en ordentlig ommixning och resultatet skulle säkert bli utmärkt. Låtar och melodier kan de nämligen skriva, instrumenthanteringen är det inget fel på och jag gillar Linda Jansons röst. Förhoppningsvis fixar Whisky And Dynamite till debutantproblemen till nästa albumsläpp. Förhoppningsvis bestämmer de sig också för om de vill satsa på country- eller dansbandspubliken. Att stå med ett ben i vardera lägret är ingen höjdare.
Robert Ryttman