If Eyes Could Talk är inspelad i Austin, Texas - denna lilla guldgruvestad för countryfans - och Webb inleder med en svängig version av Claude Grays ”I never had the one that I wanted”, samt framför några andra covers. Men mestadels innehåller plattan låtar Webb har skrivit själv och han är ingen talanglös kompositör. Musiken går i stil med Ray Price, Johnny Bush och Bobby Flores så det är inget fel på den. Problemet ligger i sångkonsten. Webbs röst är okay, men tenderar att bli överdrivet gråtmild och manierad emellanåt, främst i de lugnare spåren, vilket drar ner helhetsintrycket rejält på sina ställen. Personligen tycker jag exempelvis att Buck Owens ”Mirror, mirror” och ”I’ve just lost my favorite girl” blir fullkomligt förstörda på grund av Webbs vokala uttryck. Men If Eyes Could Talk är artistens debutalbum och kanske är sådana barnsjukdomar borta på uppföljaren Two Beer Limit?
Hur som haver levererar Webb, steelgitarristen Lloyd Maines och musikanterna från Asleep At The Wheel-bandet några fiddle- och steelförsedda låtar som är riktigt njutbara. Bland dessa kan titelspåret nämnas, samt ”Gotta let her go” och ”Honky tonk saturday night”. Som ni förstår är inte den här
cd:n någon riktig höjdare, men står man ut med de värsta sånginsatserna så fungerar den i det stora hela.