För att vara country av mer modernt slag är Vivien Searcys nya album inte tokigt. Jag tycker att hon tyvärr förlorar countrykänslan främst i balladerna. I dessa blir det countrypop och singersongwriterstuk á la 2000-talets utslätade Nashvillesound. Men uptempolåtar som ”Local place”, ”You’re coming home with me”, samt medryckande och läckra ”Dog song” och ”My friend” fungerar alldeles utmärkt, även för oss som föredrar renodlad country av traditionell art. Det är trevligt att konstatera att banjo, fiddle och pedal steel förekommer i var och varannan låt och i vissa spår blir det även dobro. Vivien Searcys röst är helt okay, även om den inte står ut från mängden. Som helhet upplever jag Water On Soil som tämligen varierad, proffsigt framförd och producerad, materiellt sett ojämn, men merparten av spåren tillräknar jag den positiva sidan.
Water On Soil har definitivt en dragning åt Jill Johnson-hållet, men Vivien Searcy blir aldrig så mycket icke-country som Jill blivit på senare tid. Förhoppningsvis fortsätter Vivien att dra åt det traditionella hållet framöver. Då kommer hon att bli en kraft att räkna med hos countryfolket. Det ska också sägas att singelsläppet ”Guitarman” finns på den här plattan och att videon till låten går att beskåda på cd:n. Ingen höjdarlåt enligt min mening, men som sagt: det finns bättre att låna ett öra eller två här.