Zachary Richard har en lång karriär inom musikbranschen, som sträcker sig tillbaka till 70-talets början. Utöver hans miljöengagemang – Zachary kallar sig själv för militant miljöaktivist – så är det musiken som är hans signum. Zachary Richard sjöng som åttaårig sopran i Bishops’s Boys Choir i Lafayette, Louisiana och han har spelat in zydeco- och cajunmusik under 35 års tid, med en singer-songwriter-twist. Men han har även gett ut tre poesiböcker samt tre barnböcker, och producerat tv-dokumentärer. Så det är en mångsidig man.
På Last Kiss är inte zyedeco- och cajuninfluenserna särskilt tydliga, även om Louisiana-tonerna emellanåt slår igenom. Skivan är den första på 15 år där Zachary sjunger på engelska, och inte på franska. Men även på Last Kiss smyger sig en fransktextad låt in – ”Au bord de lac bijou”. Med sig på skivan har han bland andra den hyllade New Orleans-pianisten David Torkanowsky oc h plattan innehåller en duett med Céline Dion; Robbie Robertson klassiker “Acadian Driftwood”, som avslutar skivan.
Med ett sånt facit så kan man förledas att tro att Last Kiss skulle vara riktigt intressant, men så är inte fallet. I det stora hela är det nu-country, till exempel i ”Fire in the night” eller amerikana, som i titelspåret ”Last kiss” och ibland singer-songwriter-stuk som i den torra ”Give my heart” med rätt mediokra småmelodiska låtar. Det är på sätt och vis en rätt ojämn produktion och känns som en platta i kategorin tillför-inget-nytt, och som ganska snabbt kommer att samla damm i något avlägset hörn i skivhyllan.