Svensk rockabilly frodas och mår väl ute i landet. Nya unga band dyker upp med jämna mellanrum och ser till att det svänger och gungar i buskar, baksäten på raggarbilar och från landets scener. The Radicanes är inte splitternya. Bandet har rockat sedan 1998, men då under annat gruppnamn. Efter en splittring 2003 har The Radicanes återuppstått som en trio. Hittills har de lirat in två plattor, medverkat på två samlingsalbum och en ny cd är på väg. När High Temperature spelades in bestod The Radicanes fortfarande av fyra pers och på plattan framförs tolv låtar. Merparten av dessa är covers, men fyra stycken är utmärkta rockabillyrökare, skrivna av sångaren och gitarristen Stefan Eriksson. Av dessa spår tycker jag bäst om drömska, twangiga ”Marie Ann” och ”Hand in hand” med sin fina sångmelodi, men ”Terrible blues” är inte ett dugg hemsk, som titeln kan lura en att tro och ”The lonely one” är även den stark. Faktum är att med en kompositör som Stefan skulle The Radicanes kunna skippa coverlåtarna helt. Killen har dessutom en mycket bra sångröst, lite i linje med Buddy Holly och Gene Vincent. Det övriga hantverket tycks bandet kunna i sömnen, åtminstone känns det så när man lyssnar på High Temperature. Här finns alla bitar som utgör bra rockabilly: svängig ståbas, snygga melodier, fin stämsång, schysst drag, taktfasta trummor och korta gitarrsolon. Kort sagt: detta är en utmärkt svensk rockabillyplatta.