Willie Nelson har spottat ur sig så många plattor under karriären att bara de mest inbitna hardcorefansen kan ha möjlighet att hålla koll på allihop. Nya inspelningar och samlingsplattor blir till en urskiljningslös gröt och man blir tokig på vad som är vad till slut. Lost Highway är främst en samling, men tre spår har inte getts ut tidigare och en fjärde har bara funnits tillgänglig på nätet.
Här får du Jimmy Cliff-reggae i ”The harder they come”, den roligt, rockiga Toby Keith-låten “Beer for my horses” i duett med upphovsmannen, gamla western swing-höjdaren “Bubbles in my beer” och “Crazy”, som här framförs tillsammans med makarna Elvis Costello och Diana Krall, men som ursprungligen skrevs till Patsy Cline. Bland övriga gästartister märks Rob Thomas, Lee Ann Womack, Ray Price, Lucinda Williams, Merle Haggard och Shania Twain. Den sistnämnda sjunger han “Blue eyes crying in the rain” med. De homoerotiska låtarna – den ena seriös och den andra komisk - “Cowboys are frequently secretly found of each other” och “Ain't goin' down on Brokeback Mountain” får nog en och annan att höja på ögonbrynen.
Var inspirationen till dem kommer ifrån krävs det ingen cineast för att förstå. Var för sig är låtarna på den här plattan kanon, men tillsammans tenderar variationen att bli väl varierad. Missförstå mig inte: jag gillar Willie och håller honom till de absoluta största inom countryn. Dessutom är han en artist med stor integritet. Men den här samlingen saknar en röd tråd. Du kommer att gilla ett gäng av låtarna, men vill du ha dem samlade som på Lost Highway? Kanske tveksamt. Plattan ger mest ett schizofrent intryck, men som sagt: dåligt är det aldrig.