Bobby Flores är en produktiv herre. Christine Mims Perfect For A Rainy Day har han producerat och givetvis hanterar han även fiolen på albumet. Medveten om Flores inblandning blir man inte överraskad av att skivan innehåller ett par Ray Price-låtar som ”Invitation” och ”Under your spell again. Faktum är att merparten av det här albumet går i stil med Bobby Flores soloplattor. Vad som däremot förvånar är det inledande titelspåret som låter överarrangerat och mer jazz än country. Över huvud taget tycks Christine Mims och Flores ha en faiblesse för att kladda på med mycket stråkar, då dessa återkommer lite här och var. Det är lite synd och rätt onödigt, då det mer avskalade och raka countrystuket är det som låter bäst i slutänden.
Är ni bekanta med Bobby Flores plattor sedan tidigare så förstår ni ungefär hur Perfect For A Rainy Day låter. Den här cd:n skiljer sig egentligen bara från hans stil på en punkt och det är det faktum att Christine Mims sjunger istället för Bobby själv. Annars är det samma smäktande och romantiska kärlekslåtar som oftast går tämligen sakta eller i halvtempo. Vid enstaka tillfällen som i ”Another chance” bränner det till och tempot ökar, men det är inget ihållande. Redan låten efter är tillbaks till soft swing igen. Christine Mims sjunger gammalmodigt och fint, men hennes album är alldeles för jazzigt för sitt eget bästa.