Toby Keith har jobbat hårt i år. Delvis har han fått ur sig Big Dog Daddy, men också en julskiva som kommer att recenseras bland många andra på Countrywood i december. Det här albumet är inte alls tokigt. Några uptempospår som ”High maintenance woman” och ”Get my drink on” svänger riktigt bra, men det är inget större fel på balladerna heller. Själv uppskattar jag till exempel fina ”White rose” och texmex-romantiska ”Wouldn't wanna be ya” som är snygg utan att bli sävlig.
Soundet på plattan är kraftfullt, muskulöst och modernt. Om vi bortser från titellåten som är ren rock n roll á la 50-tal, den stenhårda avslutningen med ”Hit it” och den fläskiga ”Pump Jack” med sin astunga twanggitarr så står Keith med bägge fötterna i countryn. Det han gör, inklusive rocklåtarna, är tveklöst högkvalitativ och medryckande musik. Sen kan man tycka vad man vill om att blanda in rockmusik av det här slaget i en platta som utger sig för att vara country. Och visst finns det en del trista, eller åtminstone intetsägande låtar på Big Dog Daddy också, men albumet överträffar åtminstone mina förväntningar.
Vill man ha sin country riktigt retro är den här mannen inget att hänga i julgranen. Men kan man tänka sig att nosa på den moderna världen så tror jag att de flesta skulle kunna uppskatta en snygg låt som ”Burning moonlight” eller gråta en tår till ”Walk it off”. Toby Keith-fansen lär i vilket fall som helst inte bli besvikna.