I somras berättade min bror att han sett Little Gerhard på TV. Gerhard skulle ha yttrat något om att den rock n' roll han, Rock-Ragge, Burken och Jerry Williams gjort en karriär på kommer att gå i graven med dem. Med all
respekt för Little Gerhard och hans samtida, men hade han hört John Lindberg Rockabilly Trio köra "Break up", "Rockin´ shoes" och "Problem girl" hade fått äta upp de orden. Det rena 50-talets rock n' roll och rockabilly lever och frodas fortfarande genom mer eller mindre yngre musikaliska förmågor, respektive eldsjälar på skivbolag som Enviken Records. Det må vara så att de stora skivbolagsjättarna med alla sina reklampengar högaktningsfullt skiter i den här musiken, men artisterna finns där och likaså den outtröttliga och hungriga publiken. Så någon rockabilly-död är definitivt inte aktuell. Se bara på John Lindberg. Av den här plattans sjutton låtar har han varit med och skrivit alla utom fem, som är gamla godingar. Soundet är 100 % retro.
Lindberg sjunger utmärkt. Låtarna skulle ha kunnat vara skrivna 1959 likväl som idag. Bandet lirar som om de var födda i baksätet på en gammal raggarbil och med brülcreme i håret. Problemet är bara att den här ockabilly-trion knappast lär synas på MTV, svensk TV eller höras på bästa P3-tid, men det är knappast musikernas fel. De gör sin grej och i det här fallet gör de den skitbra. Dessutom visar de att rockabillyn lever och mår alldeles förbaskat väl, vilket många av oss är glada för.