Det är en fyndig skivtitel Fatboy har fått till, med tanke på att Jan Lissnils lirar pedal steel i bandet. Innehållet är inte heller tokigt. Thomas Pareigis (sång och gitarr) och Hannu Kiviaho (gitarr) har skrivit samtliga låtar och då det är ovanligt med countryband/artister i Sverige som själva komponerar sitt material känns det extra spännande att lyssna till Fatboys ofta mörka och lite farliga, men samtidigt moderna och melodiösa version av genren.
Någonstans i intensiteten och framförandet får jag associationer till såväl Nick Cave, The The, tidig 60-talspop, Chris Isaak och David Lynchs tv-serie Twin Peaks, snarare än traditionell countrymusik, även om det finns sådan här också. Lyssna på ”I break” och ”Fat state” till exempel. I Fatboys fall fungerar bägge delarna tämligen väl.
Det här är inte ytlig och trist rockcountry som den Nashville älskar att förpesta countryvärlden med nu för tiden. Istället har det här stuket själ, om än en relativt svärtad sådan och jag förmodar att de som uppskattar Johnny Cashs sista plattor i livet, kan få ut en del av Steelhearted, även om de mest konservativa traditionalisterna lär tvivla. Fatboy har ett flertal starka melodier, ett fint gung (som i ”Knee deep in the blues” och ”She’s in dreams” med sina twangguror som blir till rena rockabillysvänget) och förmågan att variera sig utan att tappa tråden. Steelhearted är inte perfekt, men det är en cd som fungerar ypperligt för min del.
Robert Ryttman