Stoney Edwards första och andra lp kom ut redan 1971 och -73. Nu är de för första gången digitalt remastrade och utgivna på cd. Albumen är två honky tonk-pärlor från en tid då country var country, soundet var varmt och låtarna kändes äkta och självupplevda, oavsett om de var det eller inte. Edwards framför fina spår som ”Daddy did his best”, ”She believed in me” och ”A kingdom I call home” med stark, maskulin, men också känslig stämma.
När Edwards sjunger sin egen komposition ”You can’t call yourself country” och man betänker att denne färgade sångare av afro-amerikanskt och indianskt påbrå varit både lastbilschaffis, cowboy och försäljare av hembränd sprit, kan man inte göra annat än att ta honom på orden. Han visste vad country var och hur det skulle låta. Lyssna bara på ”A two dollar toy” som Edwards skrev då han skulle överge sin familj. Han hade brutit ryggen på jobbet och kunde inte längre försörja hustru och barn. Således bestämde han sig för att sticka, så att de kunde få socialbidrag, men dottern bad att få följa med och under armen hade hon en billig leksak. Denna episod förändrade allt. Edwards stannade med sina älskade och skrev sin första låt. Han fick kontrakt med Capitol och resten är musikhistoria.
Edwards avled i magcancer 1997 och gjorde sin sista platta 1990. Förhoppningsvis ges alla hans skivor ut på cd. Det är han värd.