En av Sveriges absolut bästa bluegrassgrupper är Downhill Blue-grass Band som nu har släppt sin tredje cd. De är inte bara bra live, utan gör synnerligen bra ifrån sig även på skiva. För detta är en härlig musikalisk upplevelse med duktiga instrumentalister, mycket bra solosång och fina täta sångstämmor som är väl mixade. Det ger cd:n som helhet ett bestående harmoniskt intryck.
Den innehåller ett varierat låtval som till största delen är helt eget material av Jonas Kjellgren och Christoffer Olsson. Jonas Kjellgren står också för huvuddelen av sången och hans mogna röst ger låtarna en skön traditionell känsla.
Några gamla klassiker finns också med, t.ex. den gamla Stanley Brothers-låten ”Poor rambler” i ett mycket njutbart arr.
Downhill har också bjudit in några gästartister på ett par låtar, vilket gör skivan än mer varierad. Vi tycker speciellt mycket om ”Where roses never die”, där Annsofie Lindström sjunger duett med Jonas.
Det finns några detaljer som dock inte är så bra. Backupinstrumenten, framför allt banjon men ibland även dobron, ligger alldeles för högt i volym och även om vi båda recensenter älskar banjo, så blir man lite väl trött på att höra den så påtagligt. Däremot - märkligt nog - så hörs gitarrkompen nästan inte alls och gitarrsolona är lite väl vassa i tonen. Alltså, lite bättre ljudbild och balans och ett tips kan vara att ha med något ”neutralt öra” tillsammans med bröderna Kjellgren vid nästa mixningstillfälle.
Ett litet onödigt slarvfel är att skivtiteln är felstavad både på omslaget och på själva cd-skivan.
Som sammanfattning kan sägas att Downhill återigen har givit ut en, med svenska mått mätt, toppskiva i genren som varmt rekommenderas till alla älskare av bluegrass och genuin countrymusik.