A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Artist: Dixie Chicks
Titel: Shut Up And Sing
Skivbolag: Noble Entertainment
DVD
2006






Dixie Chicks har under slutet av 90-talet och första hälften av 2000-talet varit ett av de mest framgångsrika och inkomstbringande country- och bluegrassgrupperna i Amerika. Bandet startades som en kvartett redan 1989 i Dallas av systrarna Martie Seidel och Emily Erwin och albumdebuterade 1990 med cd:n Thank Heavens For Dale Evans. När bandets sound förändrades 1992 i samband med släppet av Little Ol' Cowgirl hoppade Robin Lynn Macy av och 1993 gav den kvarvarande trion ut Shouldn't A Told You That. Två år senare kontrakterades Dixie Chicks av Sonys bolag Monument Imprint och i den vevan lämnade Laura Lynch gruppen.

Hon ersattes strax av Natalie Maines som är dotter till legendariska steelgitarristen Lloyd Maines (som är med på ett hörn av filmen) och med Natalie på leadsång spelades Wide Open Spaces in. Dixie Chicks blev plötsligt stora stjärnor. Den nya plattan sålde trippel platina och fick en grammy för bästa countryalbum. Därmed blev plattan det bäst säljande countryalbumet någonsin, inspelat av en duo eller grupp. Man bör dock hålla i minnet att de flesta och största countryartisterna är och alltid har varit soloartister.

1999 följdes de enorma framgångarna upp med plattan Fly, vars två singlar hamnade högt på listorna, och 2002 kom sjätte albumet Home ut. Året därefter gav tjejerna ut albumet Top Of The World Tour: Live och DVD:n med samma namn. Dixie Chicks stod på toppen av sin karriär detta år och det är här Shut Up And Sing får sin upptakt.
Det var nämligen 2003 som Natalie Maines, på en scen i England inför en utsåld arena, sade att hon skäms över att George Bush kommer från samma stat (Texas) som hon. Detta skedde alltså i samband med USA:s krig i Irak och den engelska publiken jublade, vilket man hör och ser i Shut Up And Sing. Dock skrev naturligtvis brittisk press om saken, vilket i sin tur gjorde att Natalies ord spred sig till USA och där var inte alla lika positiva till uttalandet.
Amerikanska politiker blev mäkta upprörda, liksom stora delar av det amerikanska folket och media gick naturligtvis igång på samtliga cylindrar. Den stora, amerikanska countryscenen delades snabbt upp i två läger: för eller emot Dixie Chicks!

Amerikansk countryradio – och denna är extremt viktig för countryartister och deras skivframgångar i USA – slutade i stort sett spela skivor av Dixie Chicks. Det gällde både de stationer som öppet proklamerade att de bojkottade gruppen, men även övriga stationer som gjorde detsamma genom sin falska och fega tystnad.
Dixie Chicks diskuterades, debatterades, intervjuades och blev till och med mordhotade. Extra vaktstyrkor sattes in vid konserterna. På vissa ställen i landet ordnades bål där gruppens skivor brändes och Dixie Chicks själva svarade med att visa sig nakna på ett tidningsomslag med ord ur motståndarsidans angrepp skrivna på sina kroppar. Bilden pryder för övrigt även omslaget till Shut Up And Sing, så ni kan inte missa det. Hur det diskuterades omkring denna specifika idé och hur den genomfördes framgår också i denna utmärkta dokumentär.         

Tycker du om countrymusik och framförallt Dixie Chicks så är naturligtvis Shut Up And Sing en självklarhet att se. Inte så mycket för musiken kanske den framförs relativt sparsamt i denna dokumentär men för att få inblick i hur tjejerna lever, tänker, diskuterar och arbetar. Men också för att få veta vad vissa låtar från den här eran handlar om och vad som verkligen hände gruppen under det häktiska 2000-talet.

Vill du ha en ren musik-DVD med gruppen kan jag lugnt rekommendera utmärkta Top Of The World Ttour: Live som kom 2003 istället.

Oavsett ditt intresse för Dixie Chicks och countrymusik, så är denna film klart sevärd. Den säger nämligen en hel del om USA och den dubbelmoral som florerar där. Många amerikanska värderingar strippas rejält och det här med ”freedom of speech” tycks gälla långt ifrån alla, eller rättare sagt: vem som helst får säga vad som helst, bara det som sägs passar regeringen och faller i god jord hos befolkningen och media. Annars är det nämligen bäst att hålla käft, vilket Dixie Chicks vid ett flertal tillfällen fick höra att de skulle göra. Där har ni dessutom förklaringen till DVD:titeln.

Barbara Kopple som (tillsammans med Cecilia Peck) står bakom filmen, både som producent och regissör Oscar-belönades dubbelt för filmen och den ger absolut en intressant inblick i amerikansk politik, turnéliv, makt och oberoende, precis såsom det står på omslagets baksida. Innehållet i den här dokumentären engagerar, irriterar, entusiasmerar och ger upphov till såväl skratt som ilska. Tjejerna, och då framförallt Natalie, är coolt kaxiga och mer eller mindre beredda att ge upp sina karriärer för vad de tror på.

Det här är visserligen inte första gången countryartister revolterar och skapar svarta rubriker genom musikhistorien, men kanske är det den största ”countryskandalen” i modern tid.

År 2006 när dokumentären kom ut förändrades den politiska scenen i USA och Dixie Chicks lyckades återigen hamna riktigt högt på listorna, denna gång med albumet Taking The Long Way. Så nog får man se det som att tjejerna gick som vinnare ur striderna på alla upptänkliga sätt. Och detta utan att backa moraliskt, politiskt eller på det personliga planet. Starkt jobbat, minst sagt. 

Robert Ryttman