I min värld är David Allan Coe en hjälte i nivå med Waylon, Willie, Haggard och Cash. För den stora konservativa, amerikanska publiken har han säkert aldrig upplevts som lika rumsren som de övriga, med sina många år på kåken, sitt bikerutseende och sina tidiga pornografiska plattor. Men vilka låtar denna man har skrivit under sin långa karriär och vilka plattor han har spelat in. Det finns en djup guldgruva att botanisera i för det äventyrslystna och kvalitetsmedvetna outlawfanset, för vem är egentligen mer outlaw än David Allan Coe?
Den här liveplattan från –97, inspelad på Billy Bob’s i Texas med Warren Haynes (Gov’t Mule) på gitarr, tillhör inte gräddan av David Allan Coes plattor. Ljudinspelningen känns daterad och skulle behöva remixas. Dessutom slarvar Coe bort låtar som ”Would you lay with me (in a field of stone)” och “Long haired redneck“ som han bara framför några enstaka verser av. Men när David Allan Coe är bra är han bäst och ingen lär bli besviken på höjdarspåren här: ”The ghost of Hank Williams”, ”Willie, Waylon and me”, ”Desperate man”, ”Jack Daniels,Jack Daniels,Jack Daniels please”, ”Take this job and shove it”, ”You never even called me by my name” och sydstatsrökaren “Son of the south” som avslutar cd:n. Live – If That Ain’t Country är nödvändig för fansen och en tillgång för de ännu ej frälsta.