Howard och David Bellamy har varit i branschen i mer än 35 år. Under 70-talet var de ett välkänt popband och i slutet av årtiondet sägs det att de gick över till country. I ärlighetens namn ska det erkännas att jag inte har följt brorsornas karriär över huvud taget. Om The Lost Tracks kan ses som norm för Bellamy Brothers stil så har jag inte missat något väsentligt.
Bortsett från några enskilda spår som ”Living in the west”, vars melodi påminner om tidig John Denver, uptempospåret ”Don’t give a rip” och ”Hillbilly hell”, samt kanske någon till, är detta snarare inställsam och snäll popmusik än country i mina öron.
Smokie är ett namn som gör sig påmint och den liknelsen inkluderar även stråkarna. En låt som ”Spiders and snakes” är funkrock, gamla hiten ”They could put me in jail” är bara trallig och lallig med lätt sexistisk text, ”Too much is not enough” påminner om Wham och ”Lovin’on” är inget annat än mjukdisco.
Bröderna Bellamy har både cowboyhattar och countryskjortor på sig på konvolutet, men det hjälper föga för att övertyga mig. Däremot ska det sägas, till brödernas fördel, att de är extremt duktiga på att skriva hyperkommersiella popmelodier och fans av ofarlig, ospännande och radioanpassad mjukpop älskar säkert The Lost Tracks. Själv kan jag leva utan smör av den här sorten.