Halv åtta på torsdagen startade Furviks Countryfestival med Western Satellites som består av fem karlar och basisten Lena. Steelguitar och keyboards ingår i sättningen och bandet underhöll i ungefär en timme.

Borlänge-gänget visade prov på en rätt varierad repertoar där jag främst uppskattade up tempo-låtarna. Gruppen tangerar att bli lite såsiga i balladerna, även om de gör en och annan snygg lugn låt också, med följsamt steelspel. Tyvärr blandar Western Satellites också in en del popcountry i sin annars traditionella stil och periodvis blir det för mycket av den varan för min smak.

Allt som allt är showen proffsig men utan det där lilla extra som gör en konsert riktigt minnesvärd. Mest uppskattar jag låtar som Vince Gills ”Liza Jane” och ett par nummer som jag tror hette ”Give me that wink” och ”Somebody like you”. Den sistnämnda svängde bra, utan att vara rockig. Även i ”Honky tonk nighttime man” fick bandet till bra ös med redigt sväng och fina soloprestationer på såväl orgel, piano som gitarr. Solona höjde framförandet av den låten ytterligare.

Mot slutet blev det lite bluesrock och det passade väl inte riktigt in i countryrepertoaren, men Western Satellites tycks vara den sorts grupp som vänder sig till en diversifierad publik. På så vis framstår de inte som helgjutna för fans av traditionell country, utan mer som en påse Gott och Blandat. Man får njuta av sina favoritlåtar och låta andra ta till sig resten. Publiken var dock under uppträdandet alldeles för liten. Fler än det fåtal som närvarade förtjänar definitivt ett band som Western Satellites.   

Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman

Fler foton från Furuvik 2007