En musikalisk afton med Mariahelena
- Katalin, Uppsala den 12/6

Det finns egentligen bara två anledningar till att besöka Uppsala. Den ena är i mars när Hammarby spelar SM-final i bandy på Studenternas. Dessa sex besök har dock hittills alltid slutat väldigt negativt. Desto mer positiv är den andra anledningen, nämligen att få träffa och få höra Mariahelena sjunga!

Mariahelena på scenen med Soul Deep Singers.

Mariahelena, som vi brukar höra tillsammans med sin grupp Slidebar, hade denna junikväll inbjudit till en akustisk musikalisk afton på Katalin. Detta var hennes första försök att prova på någonting nytt i den musikaliska vägen och jag vill redan nu säga att det var ett mycket lyckat försök. Tillsammans med Slidebar är det, i mitt tycke, lite för mycket av rockcountry, men den här akustiska och mjuka framtoningen som hon bjöd denna afton ger hennes vackra och klara röst mycket större rättvisa. Rockcountryband anser jag det vimlar av i Sverige, så här har Mariahelena hittat en betydligt mer passande och bättre nisch som känns både unik och egen.



Dece och Mariahelena.

Framträdandet började på bästa tänkbara sett. Mariahelena sjöng a-cappella tillsammans med ”damsektionen” av Soul Deep Singers (bestående av Marit Nyström, Stina Wahlund och Tulle Grandin). Gästerna Soul Deep Singers sjöng också Dolly Partons The Grass is Blue, från hennes bluegrass-cd med samma namn. Den låten fick huden att knottras på en gammal bluegrass-älskare som jag.

Under resten av framträdandet fick vi avnjuta Mariahelenas vackra sång och professionella scenframträdande. Hon sjöng också en fin duett i låten Love Hurts med gästande Johan Sandborgh. Nicke Widén spelade helt ensam en stämningsfull instrumental låt av Johan Norberg, White Rose, på sin resonatorgitarr/dobro.



Ett förväntansfullt Katalin.

För det akustiska kompet svarade förutom de två ovan nämnda även Urban Larsson (bas, dock elektrisk sådan), Per Malm (gitarr), Tompa Björklund (percussion) och naturligtvis Dece Karlsson (gitarr).

Det blev en stämningsfull kväll på Katalin och jag hoppas Mariahelena fortsätter på den här inslagna musikaliska vägen. För det märktes att inte bara jag utan hela publiken i den fullsatta lokalen uppskattade den här musikaliska anrättningen.

Text och foto: Kenneth Friberg