Sveriges honky tonk-kung Red Jenkins behöver knappast någon närmare presentation. Sedan 70-talet har han spelat in plattor och spridit den traditionella countryns evangelium, inte bara i hemlandet, utan även i USA och Europa. Red Jenkins är nu aktuell med nya plattan Hank & Jack, så Countrywood tog ett snack med honom om den och lite annat som Mr Honky Tonk har på gång.

Vad har varit det allra roligaste med att spela in din nya skiva Hank & Jack?

- Det är alltid kul att spela in med amerikanska artister och musiker. Det är både lärorikt och en utmaning. Man måste skärpa sig lite extra. Jag har haft förmånen att kunna åka över till USA ett femtiotal gånger sedan 1973 och under åren lärt känna massvis med artister och musiker. En del av dem har också medverkat på mina fyra senaste cd. Jag älskar den avspända atmosfären som finns bland musiker och artister i Nashville och i San Antonio där jag oftast spelar in. Det blir en sorts familjekänsla. Det roligaste med Hank & Jack-skivan var nog att både musiker och artister tyckte om de låtar jag valt ut, berättar Red Jenkins.

Även denna gång har du en massa kända amerikanska duettpartners med på albumet. Vem eller vilka är du mest glad och stolt över att de medverkat denna gång?

- Jag är glad över att alla artister ville medverka på plattan. Lite extra kul var det så klart att Merle Haggards ex-hustru Leona Williams ville vara med. När jag spelade tillsammans med henne och Amber Digby i Skottland så nämnde hon att hon skrivit en låt tillsammans med Darrell McCalls fru Mona som heter "She still looks good in a honky tonk". Leona sjöng den i örat på mig vid frukosten och jag sa att den passade mig och att jag ville lira in den på nästa cd som jag planerade. När jag berättade att det var en duettplatta ville hon vara med på den.  Hon är otroligt trevlig och sympatisk, en kanonsångerska som verkligen är stone country. Det var också kul att Dean Dillon ville vara med. Vi spelade in låten "Honky tonk crazy" tillsammans i RCA-studion i Nashville 1983. Dean är ju en av Nashvilles absolut bästa låtskrivare och har också en egen sångkarriär. Det var som sagt kul att ha med alla på cd:n: Dawn Sears, Becky Hobbs, Ernie Rowell, Leonas son Ron Williams, Dennis Adkins och Lance Miller. Alla gör de ett kanonjobb i mina öron. På stämsång på de flesta låtarna har jag fantastiska sångerskan Dawn Sears som ju också gör två låtar på skivan: "I crawl inside the bottle" och titelspåret "Hank & Jack".  

Sedan är legendariska pianisten Hargus ”Pig” Robbins med också.

- Ja, Pig är en otrolig pianist och han har ju medverkat på otaliga inspelningar genom åren. Han tillhörde ju The A-team i Nashville. Han föddes 1938 i Spring City, Tennessee. han förlorade synen vid 4-års ålder på grund av en olycka. Pig är en supertrevlig kille som kom igång ordentligt när jag sa till musikerna att jag ville att de lirade långa solon och att de hade fria händer.  Det var ”session-leadern" och basisten Matt McGee som fixade Pig till min inspelning. Jag trodde att han hade lagt av, men han var vassare än någonsin. Det svänger som sjutton om honom. År 1976 och år 2000 blev han vald till årets musiker av Country Music Association.  Han har suttit bakom pianot för de flesta storheterna inom countrymusiken. 1959 spelade han in singeln Save It under namnet Mel Robbins, låten gjordes även av The Cramps på albumet Bad Music For Bad People. Bland musikerna var det ju extra kul att få med honom. Han medverkade också på min In Nashville-lp från 1983. Pig var sjuk en tid men är nu tillbaka i studion. Han gjorde sin första studiosession 1957 och den första stora hiten han spelade på var George Jones "White lightning". Han har sedan dess spelat med alla betydelsefulla artister genom åren. Jag tycker att han gör ett kanonjobb på min cd, liksom även resten av musikerna. Vad sägs om Hank Singer, Kenny Sears, Steve Hinson, Joe Spivey, Mike Baker, James Mitchell, John Gardner, Mark Beckett och Matt McGee?

Hur medvetet var det från din sida att göra ett omslag i stil med legendariska countryplattor från 60- och 70-talet? Och hur kom du fram till den idén?

- Det var mycket medvetet. Jag älskar många av de gamla lp-omslagen till countryplattor som på något sätt, redan när man kollade in dem första gången, gav en uppfattning om vad det var för typ av låtar på skivorna. Ta som exempel flera av Moe Bandys omslag eller Porter Wagoners. Skid Row Joe - Down In The Alley, The Cold Hard Facts Of Life och Confessions Of A Broken Man är alla klassiska och prisbelönta album. Jag ville ha ett omslag som speglade den musik jag framför och som syftar till Hank & Jack. Fotografen Conny Ekström lyckades fånga precis det jag ville ha. Han bad mig att inte sova så mycket dagen innan tagningen så jag skulle se lagom trött och härjad ut. Omslaget och det 16-sidiga cd-häftet gjorde jag tillsammans med John The Fisherman, också en duktig kille. Själv jobbade jag som grafisk designer på skivbolag i över 4o år.

Är Stone country-tatueringen du visar i cd-häftet ny och vad betyder symbolen mellan orden?

- Nej, den har jag haft i några år. Symbolen är en del av Grand Ole Oprys logotyp. Jag gjorde bara en del av den, då jag tycker att Grand Ole Opry har spårat ur med tanke på vad som borde representera vad jag tycker är countrymusik.  Förr fick man kämpa för att få en spot på Grand Ole Opry, men nu känns det som att vem som helst kan slinka in på scenen.

Skivan innehåller tio låtar och flertalet är nog tämligen okända för countrypubliken. Kan du berätta lite om hur du hittade just dessa låtar och hur urvalet gick till den här gången?

- Jag har alltid försökt hitta låtar som inte är alltför kända för den stora massan. Jag är en stor skivsamlare och botaniserar ganska mycket innan jag bestämmer mig för vad jag ska ta med på skivorna. Jag brukar ha min kära hustru Gunilla som bollplank. Vi har varit gifta i 40 år i år, så hon har hört några låtar med tiden.

Den roligaste texten på skivan, ”Go back to work” som du framför ihop med Dean Dillon skiljer sig rätt mycket från övriga spår. Dillon specialskrev visst låten åt dig, sa du?

- Jag ringde Dean och kollade om han ville var med på nya cd:n och han sa att han höll på med en låt som skulle blir perfekt som duett.  Dean gjorde ju två lp tillsammans med numera bortgångne honky tonk-sångaren Gary Stewart. Nu tyckte han att det var dags för Red & Dean. Det var kul att göra låten, som ju är en annorlunda honky tonk-låt, lite i stil med vad Moe Bandy och Joe Stampley spelade in som Moe & Joe förr i tiden. 

 Du har känt producenten Dennis Adkins länge, men hur träffades ni, hur kommer det sig att just han producerade plattan och vad är hans främsta styrka som producent tycker du?

- Jag och Dennis Adkins träffades första gången 1983 genom min låtskrivarmentor Frank Dycus. Dennis och Roger Brown som skrev "Whiskey'd over" till mig skrev då för Frank Dycus förlag. Dennis har även varit över i Sverige och spelat på Julshowen i Avesta och uppträtt på Ultimate Country Cruise.  Dennis är också en duktig sångare och gitarrist. Han och hans bror kompade Loretta Lynn vid flera tillfällen. Han skrev flera låtar med Merle Haggards kompis Tommy Collins och var även låtskrivare på sin polare Mel Tillis förlag. Dennis fick också som låtskrivare en Billboard-etta med sin låt "Ace in the hole", framförd av George Strait.  Dennis och jag har varit polare i alla år. Vi träffas alltid när jag kommer till Nashville. Vid ett sådant tillfälle frågade jag honom om han ville producera Trucker's Paradise som jag skulle göra i Nashville för Scania. Det funkade så bra att jag ville ha honom som producent på Hank & Jack också.  Dennis är lugn och sansad, han funkar bra bland musiker och artister.

 Becky Hobbs och du har skrivit ”A bible and a sixpack” tillsammans och i cd-häftet säger hon att du är en mycket bra låtskrivare, ändå skriver du väldigt sällan egna låtar till dina skivor. Hur kommer det sig? Och finns det någon chans att du framöver kommer spela in en hel platta med låtar som du själv skrivit?

- Ja, de orden från Becky värmde. Hon är ju en duktig och respekterad låtskrivare med massvis med hits. Vi har väldigt lätt att skriva tillsammans och har ett par låtar på G just nu. Becky är inte bara en utmärkt låtskrivare, utan även en underbar människa med mycket värme, humor och glimten i ögat. Jag har skrivit och skriver massvis med låtar när tiden räcker till och andan faller på. Jag är av den gamla stammen som inte tycker det är så kul att skriva på bestämda tider, som kompositörerna gör numera. Jag är en realistisk romantiker som vill få uppslag till låtar genom egna erfarenheter, något jag sett eller hört någon säga. Låtskrivaren Frank Dycus sa till mig en gång på 80-talet att jag borde flytta till Nashville för han trodde att jag skulle kunna ha en framgångsrik karriär som låtskrivare där. Det var i samma veva som vi hade skrivit låten "Run rabbit run" ihop. Det kändes smickrande, då jag älskar att skriva låtar. Att spela in en hel platta med eget material känns inte alls främmande. Just nu skriver jag med Miss Leslie, Becky Hobbs, Bill Green och Jug Brown, som skrev fantastiska låten "Dreams of a dreamer” till Darrell McCall och som sångarnas sångare Gene Watson spelat in, bland andra.

Hur och när skrev ni ”A bible and a sixpack”?

- Jag skrev stora delar av låten på planet över till Nashville och lämnande den till Becky för finslipning. Hon lyckades få till det jag inte fixat och jag tycker den blev riktigt bra. Jag hade nämnt titeln för Becky innan jag drog iväg till Nashville. Hon framförde sedan låten på Hall Of Fame Theatre när det var låtskrivarshow där och fick otroliga ovationer. Jag satt i publiken och kände mig jäkligt stolt när Becky presenterade mig som sin låtskrivarpartner. Då var det tuppkam.

Lance Miller berättar i cd-häftet att ni två träffades på Furuvik där han uppträdde 2010. Kan du berätta lite om detta första möte och hur samarbetet sedan utvecklades till att ”George Jones and Jesus” slutligen hamnade på skivan?

- Lance och jag träffades första gången i receptionen på Best Western i Furuvik. Vi tog en bärs, snackade lite, och det visade sig att vi hade gemensamma musiker- och låtskrivarpolare i Nashville. På repet lirade han "George Jones and Jesus" som jag verkligen gillade. Jag frågade, när vi hade jam i receptionen den kvällen, om han ville göra låten som duett med mig på min kommande cd.  Jag tror till och med att han nämnde det inför publiken på kvällsshowen. Lance är en mycket trevlig kille och en duktig sångare/och låtskrivare.

 Lance säger också att han hoppas få uppträda tillsammans med dig någonstans. Finns det några sådana planer som du redan nu vet kan bli verklighet? Var och när i så fall?

- Jodå, vi kommer att uppträda tillsammans redan i sommar. Du får vänta någon vecka så kommer detaljerna ut. 

 Nu i mars sticker du till Texas igen och påbörjar inspelningen av ännu en skiva. Hur orkar du med allt detta kuskande fram och tillbaka? Och kan du redan nu berätta något om vad nästa skiva kommer innehålla, något om gästartister, val av låtar eller dylikt?

- Jag sticker till Texas om några dagar och börjar med att besöka Brady där Heart Of Texas Records har sina årliga shower. Jag uppträdde där förra året också och kompades då av Justin Trevino och hans band. Georgette Jones (dotter till George Jones och Tammy Wynette) kommer bland andra att uppträda där i år och när första showhelgen är över åker jag ner till San Antonio med henne. Hon är en av de artister jag kommer att gör duett med på nästa skiva. De övriga är Tony Booth, Rick Sousley, Amber Digby och Miss Leslie. Sedan åker jag tillbaka i juli för att färdigställa albumet. Då blir det ca 8-9 spår som skall göras med bland andra Darrell och Mona McCall, Johnny Bush, Jake Hooker och Justin Trevino med fler. Det blir ett honky tonk-album med en del eget material, samt låtar jag gillat genom åren. Mestadels okända låtar för de flesta. Jag kommer bland annat göra en tribut till min numera bortgångne kompis Doug Sahm, och det blir ”stone country” förstås. Doug älskade Bob Wills och Lefty Frizzell. Du undrar hur jag orkar? Jo jag brinner för den här musiken och vill lämna något efter mig den dag jag lägger bootsen i vädret. När man har kul märker man inte strapatserna. Det enda som är synd är att så många svenska festivaler pågår under den tid jag är i USA, så jag missar dem, både på och utanför scenen. Jag har dock kul när jag är på andra sidan pölen och får skriva låtar, uppträda och spela in. 

Du ska göra en duett med George Jones dotter Georgette. Vilken låt blir det och kommer den vara med på nästa platta? Och hur känner du George Jones?

- George Jones och Nancy har jag känt i flera år, sedan jag och min fru Gunilla var hemma hos dem och fick en Grand Tour. Jag och George var bland annat ute och åkte i hans nyköpta Chrysler Prowler. Jag tror att det finns bilder från det på min hemsida. George kommer inte att medverka på cd:n då han numera enbart turnerar och inte spelar in något... men man vet ju aldrig. Låten med Georgette får bli en hemlighet. Vi har inte bestämt oss för vilken det blir ännu.

Vill du berätta något mer om Hank & Jack?

- Det är ett otroligt intresse för cd:n, både i USA och Europa, och det känns väldigt kul!

Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman   

Till recensionen av Hank & Jack!