Silverklädda granar, glitter, rött och silver, medhörning i blått och rött. Scenen var fint julpyntad och The Refreshments turnébuss stod parkerad utanför Rival den 22:a november då publiken strömmade till. Märkligt nog var inte de 700 sittplatserna helt utsålda, vilket vi hade förväntat oss, men det förhindrade varken julstämning, rock n' roll-ös eller tomteönskningar ifrån att slå in.

Gil Edwards.

Lite över 19.00 på kvällen äntrade Gil Edwards – med solbrillor och skägg - Rivals scen för att värma upp publiken. Den Göteborgsboende amerikanen gjorde, ensam med gitarr, ”Silent night” till en rocklåt, för att sedan lira egna bluesen ”Christmas time in Texas” och en rolig, ZZ Top-liknande bluesboogie. Framträdandet var både svängigt och humoristiskt, så att alla kom i rätt stämning från början. Därefter drog The Refreshments - för kvällen förstärkta av blåsduon X-mas Horns - igång med ”Rock n' roll X-mas”, ”Santa's gonna rock”, ”I want a new baby for Christmas” som Johan Blohm sjunger utan blåsarna i kompet, samt ”Santa looked a lot like daddy”. Mycket jultomtelåtar blev det och ljudet på Rival är i det närmsta perfekt. Möjligtvis var Jonas Göranssons gitarrljud lite för högt ibland, men så gudomligt och finurligt som han lirade denna afton är det lätt förlåtet. The Refreshments firade sitt 20:e år som band 2009 och den succéartade julturnén Rock n Roll X-mas gick av stapeln för sjätte året i rad. Bandet har gott om julrelaterade låtar att ösa ur, då de gett ut två julalbum (Christmas Spirits och Rock n Roll X-mas) som sålt guld och platina, och jag tror att vi fick höra nästan varenda en denna kväll.

Eva Eastwood.

Före pausen
Joakim Arnell som lirar både el- och ståbas denna kväll, står återigen framför mikrofonen i ”Jingle bell rock”, skämtar om gitarriff och sköter ett – som alltid – avspänt och underhållande mellansnack. Sedan är det dags för Blohm att banka Jerry Lee-piano igen och sjunga ett par låtar, varav ”It's not Christmas (in my house)” är väldigt stämningsfull. Micke Finell solar loss i ”She's in love with Santa” när X-mas Horns är tillbaka och jag ser Eva Eastwood stå backstage och digga. Det gör hon inte länge för i nästa sekund intar hon själv mikrofonen och sjunger ”Well, well, well”, en lugn ballad med fint följsamt gitarrspel av Göransson, och ”The beat goes on” som hon döpt senaste albumet efter. Låten utrustas med kvällens råaste gitarrljud och ett riktigt coolt gitarrsolo. Eva har sina söner i publiken och uppträder i snövita stövlar och rödsvart klänning helgen till ära. När sångerskan lämnat scenen lirar The Refreshments Slades sköna gamla glammiga julhit ”Merry x-mas everybody”, vilket är en njutning att höra, och sedan kör samtliga artister ”Run Rudolph run” tillsammans. Killarna i X-mas Horns och Micke Finell bränner av varsitt saxsolo i Chuck Berry-låten så det gungar riktigt fett.

The Refreshments.

Efter pausen
Uppehåll för toalettbesök, alkoholpåfyllning och rökning. Upprymda går vi utanför i mörkret och duggregnet, röker några cigaretter och gör oss redo för nästa rock n' roll-attack. Arnell berättar att The Refreshments, under sina år som band, har gjort över 3 500 spelningar och därmed åkt buss i sammanlagt fyra och ett halvt år under sin karriär. Ja, vad säger man? A band's gotta do what a band's gotta do. Och med den låten inleder de set nummer två. Sedan sjunger Blohm “24-7” innan det blir dags för ett medley av hitlåtar utan julanknytning. Men julen är snart tillbaka igen, och nu med en rockig version av ”Winter wonderland”, pyntad med ännu ett kanonbra gitarrsolo. Och så återkommer Eva Eastwood och sjunger Brenda Lees ”Rocking around the christmas tree”. Hon hinner också med ”Silver bells” utan blåsarna, men istället försedd med fint och stämningsfullt gitarrspel. Johan Blohm pangar på med ”Let it snow, let it snow, let it snow” (vilket det verkligen har gjort den här vintern) och därefter kommer nästa överraskning. Nämligen ett unplugged-set med två akustiska gitarrer, ståbas, piano och en enkel trumma. Låtarna blir ”My Christmas baby”, Johan och Eva sjunger duett i ”The time I missed you the most” och ”Seven nights to rock”, varav den sistnämnda styrs upp med såväl tre saxofonsolon som ett bassolo av Arnell.

Avslutning och extranummer
Därmed får det vara nog med lugn och ro. The Refreshments drar igång en tung, skön version av Elvis-låten ”Christmas time” då publiken delas mitt itu och tävlar i körsång, vilket kanske inte gick helt lysande för någon sida? Sedan spelades ”I'm the real Santa” som alla Disney-fantaster känner till, ”Miss you miss Belinda”, en låt som alltid funkar när man är på festhumör, och sist men inte minst körde hela gänget ”Santa Claus is coming to town” tillsammans. Sade jag att den kom sist? Det gjorde den inte. Publiken lyckades nämligen klappa in bandet för extranummer också och därmed drog tomterockarna fram såväl ”White Christmas” – med Blohm på sång och jättefint pianospel, samt ännu ett tjusigt gitarrsolo av Göransson - och ”High on you baby” som samtliga artister gjorde gemensam sak av. Därefter var dock tomtesäcken tömd för denna gång. I omkring 2 timmar och fyrtio minuter höll julfirandet på och det var riktigt, riktigt bra hela tiden. Som sagt: det var mycket märkligt att Rival inte var helt fullsatt. Lika märkligt kan det kanske verka att den här artikeln inte publicerats förrän nu. Men se den som en nostalgisk återblick och ett försenat julkort från 2009, för detta var en riktigt skön och stämningsfull upplevelse i sällskap med The Refreshments och deras gästartister. Snart är det jul igen och då hoppas jag verkligen att hela gänget kommer tillbaka så att den där bussen får rulla i ytterligare fyra och ett halvt år.        

Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman