Eva Eastwood är ett positivt och utåtriktat energiknippe, aktuell med cd:n The Beat Goes On som ligger på topplistans sjätteplats när detta skrivs. Countrywood besökte hennes releaseparty och snackade med den kreativa sångerskan i solskenet dagen efter festen.

Tisdagen den 22 september var det fest på Södra Bar vid Mosebacke i Stockholm. Då skulle nämligen Eva Eastwoods nya album The Beat Goes On firas, och trevliga representanter från hennes skivbolag Bonnier Amigo tog emot i dörren och delade ut drinkbiljetter. Ett par trappor upp var folk redan samlade. Eva och bandet minglade med skivbolagsrepresentanter, vänner, fans och andra som såg fram emot att få höra smakprov från den nya skapelsen live. Vid niotiden bestegs scenen av bandet och den blonda sångerskan ackompanjerades av häftiga applåder. Merparten av låtarna som spelades var förstås från The Beat Goes On, såsom det ska vara på ett releaseparty, men vi fick även höra några äldre låtar och det var en fin blandning av svängig Stones-rock, rockabilly, blues och rock n' roll.

Efteråt kom Eva fram och pratade lite och hon var nöjd med giget, även om hon tyckte att det var lite stelt i jämförelse med hur hennes konserter brukar vara – något som hon också subtilt påpekade från scenen då hon uppmanade folk att dansa och svinga sig i takkronorna och gardinerna. Publiken tycktes riktigt nöjd ändå, utan att följa uppmaningen, och det är inte så konstigt då det svängde riktigt bra om Eva och bandet. Vi pratade lite med trummisen Christian Ekwall och keyboardisten Frank Snow om rock n' roll-livet innan det var dags att lämna festen och vid elva nästa dag återsåg vi Eva vid Globens hotell där hon övernattat.

Raggarna gillar mig

Det var en fin, solig förmiddag så vi satte oss utomhus och Eva berättade att hon var nöjd med gårdagens party och att hon tycker att det är fantastiskt att så många proffsiga människor arbetar tillsammans med henne och stöttar hennes karriär och musik. Eva är väldigt nöjd med sitt nya skivbolag och sin nya skiva och högst upp på önskelistan står för närvarande att få en guldplatta, någonting som hon märkligt nog inte har fått tidigare, trots en framgångsrik karriär och åtta plattor i bagaget. Eva pratar mycket, fort och intensivt och hon känns väldigt jordnära och naturlig att prata med. Här finns inga divalater eller snobbism. Tvärtom uttrycker sångerskan sin glädje och ödmjukhet inför sina fans, medarbetare och det faktum att allting har gått så bra för henne som det har gjort. Det känns nästan som att sitta och prata med en gammal kompis, trots att vi aldrig träffat Eva personligen förrän dagen innan. Musikaliskt har hon tagit ännu ett steg, nu mot ett råare och rockigare sound, vilket hon är väldigt nöjd med.

Hur har dina rockabilly-fans tagit förändringen?

- De har tagit det bra tycker jag, några var närvarande på releasespelningen igår. Raggarna lyssnar ju inte längre bara på gammal musik från 50-talet, utan har mer varierad musiksmak än så. Bara det svängar och rockar så brukar de gilla det och det gör ju min musik, så den går hem hos dem. Och det har nog alltid varit så att de gillar mig, nästan oavsett vilken musik jag gjort. De verkar lita på att jag levererar helt enkelt, så jag är rätt säker på att nya skivan kommer fungera för deras del också.

Hur skulle du själv vilja beskriva skillnaden mellan nya plattan och den förra?

- The Beat Goes On är rockigare och råare. Det känns som att jag har hittat hem med nya skivan. Well, Well, Well blev lite för tillrättalagd och låter lite för mycket studio. The Beat Goes On är inspelad rakt av på ett annat sätt och det hörs.

Ni spelade förband till Jerry Lee Lewis förra året, fick du någon kontakt med honom?

- Ja, jag träffade honom och fick hälsa på honom, vilket var väldigt roligt. Han har kanske inte betytt så jättemycket för mig som för många andra, men jag gillar och respekterar honom för allt han har gjort. Han är ju en levande legend och det var roligt att få träffa honom personligen. Dessutom såg jag till att få en autograf av honom, vilket är kul att ha. Han och de andra legendariska rockarna är ju gamla nu och jag tycker att man ska ha respekt för det de har gjort. Det är de värda.

Av de åtta plattor du har gett ut hittills, vilka skulle du vilja beskriva som milstolpar i karriären?

- Då måste jag säga den första plattan Good Things Can Happen. Jag hade ju spelat innan dess också, gett konserter och så, men när jag äntligen fick ge ut en riktig skiva kändes det som ett stort kliv och det var i och med den jag kände att jag verkligen var artist. En annan milstolpe är En Ny Stil I Stan som jag gjorde på svenska. Den var jag oerhört nervös inför, eftersom jag inte visste hur den skulle mottas och plötsligt kändes det som att jag var där uppe med Siw Malmkvist och de andra riktigt stora svenska artister som spelat in legendariska schlagerlåtar. Det var jättekul att den plattan fungerade och blev så väl mottagen som den blev.

Du utstrålar ju alltid så positiv energi, både live, som person och i intervjuer. Är du alltid så där sprudlande lycklig och var får du din positiva energi ifrån?

- Hur kan man vara annat när man får ägna sig åt precis vad man vill? Jag älskar ju det här livet, att åka omkring och spela, träffa folk, skriva låtar, festa och ha kul. Dessutom har jag det väldigt bra, både ekonomiskt och på andra vis och det har jag egentligen haft sedan karriären startade. Det har gått väldigt lätt och enkelt för mig. Jag har aldrig behövt kämpa egentligen. Jag har bara gjort min grej och folk har gillat den, så jag är väldigt glad och tacksam för allt jag har fått vara med om och att allting har gått så bra.

Vad gör dig ledsen och nerstämd då?

- Det är ju när det går dåligt för människor i bekantskapskretsen, eller när folk inte inser sin kapacitet och sina möjligheter. När människor jag tycker om mår dåligt helt enkelt. Då kan jag känna mig ledsen för deras skull, för att de inte lyckas med det de förutsätter sig.

Du har ju ofta en tanke med sångtexterna du skriver, vilka ämnen du upp på nya plattan?

- Det är lite olika som vanligt. Texterna till den här skivan gick väldigt fort och lätt att skriva. Men exempelvis så finns här en låt som handlar om en kvinna som trots att hon har barn går hemma om dagarna och pimplar vin. En annan låt handlar rätt och slätt om sex med en man, något som jag aldrig skrivit om tidigare och definitivt inte så här rättframt och rakt på sak.

Hur ser den närmaste framtiden ut nu, det blir väl turné och en massa press nu förmodar jag?

- Vi kommer spela ute väldigt mycket framöver, det blir i stort sett varenda helg fram till i november då vi åker ut med The Refreshments på deras julshower. Sen är det mycket sådant här som jag gör nu: intervjuer med tidningar, TV och radio för att promota skivan. Sedan ser jag väldigt mycket fram emot spelningen på Akkurat här i Stockholm. Det var jättelänge sedan jag spelade på en krog i Stockholm, så det ska bli kul att möta den publiken. Senast jag var här var när jag uppträdde på Allsång på Skansen. Men en krogspelning är ju en annan sak, så jag hoppas att det blir mycket folk och full fart där, och det blir det säkert.

I somras lirade du på Hemsby rock n' roll weekend i London, hur var det?

- Det var jättekul. Sleepy LaBeef, Roddy Jackson, The High Jacks och många andra var ju där som det var kul att träffa. Jag hade Boppin' Steve med mig på trummor och piano och vi fick göra två extranummer. Hemsby är lite speciellt, det är som en sluten värld som man inte kommer in i om man inte känner till den. De brukar inte ha samma artister där år efter år så jag tror inte att vi kommer bli inbjudna nästa år igen, men den engelska rockabilly-publiken gillade oss verkligen och jag hoppas att vi får möjlighet att återkomma någon gång i framtiden.

I november och december åker du ut med Refreshments på deras Rock n' roll christmas-turné. Vad har du för förväntningar på den turnén?

- Det ska bli jättekul. Det är Refreshments och en amerikansk artist vid namn Gil Edwards, samt The X-Mas Horns som kommer att uppträda. Vi kommer att göra ett tjugotal spelningar under november och december och jag uppträder som gästartist i showen, så jag har inte mitt band med mig, utan blir kompad av Refreshments. Vilka låtar jag ska spela vet jag inte än. Det blir nog lite blandat: några jullåtar samt material från nya skivan och några äldre låtar från mina plattor. Jag älskar julen och allting som hör den till, såsom granen, tomten och alltihop. Men nej, jag har inga planer på att ge ut en julskiva just nu. Ska jag göra en sådan någon gång så ska det inte bara bli en massa uttjatade covers, utan någonting speciellt i så fall.   

Några andra planer eller önskemål inför framtiden?

- Jag funderar på att skriva en bok och jag skulle hemskt gärna vilja spela in en gospelplatta någon gång. Men då ska det vara en annorlunda gospelplatta. Exakt hur den ska låta eller exakt hur boken skulle kunna vara utformad vet jag inte just nu, men jag har mina funderingar och idéer. Det finns säkert många sätt att lösa det på.

På tal om en gospelplatta, är du religiös?

- Jag är religiös i högsta grad, hur kan man vara annat när man har fått vara med om allt det här som jag har fått? Det måste ju finnas någon där uppe som gillar mig. Jag kan inte se det på något annat sätt. Med risk för att låta som Carola, men så är det faktiskt. Det känns som att någon har gett mig alla dessa möjligheter och det här underbara livet som jag lever och det är jag oerhört tacksam för.

Hur går det för syrran Dottie då, det var länge sedan man hörde något nytt från henne?

- Dottie tar spelningar ibland, så det går bra för henne, men hon är inte lika mycket för artistlivet på samma sätt som jag är. Hon gillar inte att flacka omkring på vägarna i turnébussar och spela överallt. Jag älskar ju den biten, jag älskar hela det här artistlivet, medan Carina trivs bäst hemma och tycker om att vara där och dona med sitt. Men visst spelar hon fortfarande och hon är absolut duktig på det hon gör. Ibland följer hon med och kollar mina gigs också, men det händer inte jämt och samt. Däremot gör vi pubspelningar tillsammans ibland, vilket är jättekul.

Vad är det allra bästa som kan hända dig och din karriär just nu?

En guldskiva skulle vara otroligt roligt att få. Det är nog min högsta dröm just nu, att The Beat Goes On säljer guld. Jag har aldrig fått en guldskiva tidigare, men skulle det bli en sådan så kommer det bli ordentlig fest, det kan jag lova. Då ska jag hyra limousine och dricka champagne, så blir det guldskiva får ni följa med!

Läs recensionen av The Beat Goes On!

Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman