Hayseed Dixie – Kul gig på Debaser

Bluegrassbandet Hayseed Dixie har gjort sig kända för att tolka kända hårdrockslåtar på sina skivor. Främst versionerna av AC/DC:s material har givit bandet framgångar såväl i USA som i Europa och namnet Hayseed Dixie är en ordlek med just AC/DC. Men givetvis har även andra grupper som Kiss, Led Zeppelin, Black Sabbath, Ted Nugent och Aerosmiths hårdrockiga material förvandlats till bluegrass – eller rockgrass som bandet föredrar att kalla sin speciella musikmix – via Hayseed Dixie.

Den 6:e april kom dessa amerikaner till Stockholm och Debaser för att bjuda på en kväll som skulle visa sig bli både underhållande, rolig och mycket svängig. Först ser scenen tom och ödslig ut. Inga trummor, inga förstärkare, ingenting annat än – jo, just det – ett kylskåp med en flock ölflaskor i. Det är allt.

Publiken är stor och Debaser fylls på. Hårdrockare och countrydiggare samlas framför scenen tillsammans med en och annan i rockabillyfrisyr, värmen stiger i lokalen och plötsligt står bandet på scenen. De akustiska instrumenten är uppmikade och ljudet går ut via två högtalarna i taket som alltid hänger på Debaser. Det krävs inget mer; instrumenten, högtalarna, fyra musikanter på scenen, killen vid mixerbordet och en jublande publik är nog.

John Wheeler sjunger och integrerar mellan akustisk gitarr och fiol. I en och annan paus berättar han roliga och intressanta anekdoter om otrevliga fransmän, blodtörstiga amerikanska vapenförsäljare och klantiga terrorister. Wheeler har ordets gåva och vet hur man underhåller sin publik.
Don Wayne Reno visar sig vara en jävel på banjo, Jake Byers ser till att hålla svänget igång med sin akustiska basgitarr och Dale Reno iförd kortbyxor, målade ögon och en scarf omkring pannan är grym på mandolin. Bandet ser verkligen ut som fyra hillbillys från någon liten bergsby och såväl före som efter giget står de i rökrutan utanför klubben och snackar avspänt med fansen. Dessa skäggiga herrar visar inte på några divalater minsann.

Ölen i kylskåpet minskar så sakteliga medan svetten lackar. Bandet framför de förväntade AC/DC-låtarna, Queens ”Fat bottom girls”, Aerosmiths ”Walk this way” och Black Sabbaths ”War pigs” samt många fler. Vid det här laget har Hayseed Dixie skaffat sig en tämligen diger samling repeterade och på skiva utgivna hårdrockslåtar, vilket kvällens en och en halv timme långa konsert ger prov på.
Även i countrysammanhang mer ”vanliga” låtar som ”Dueling banjos” och ”Will the circle be unbroken” framförs, liksom ett gäng riktigt bra sånger från senaste albumet No Covers: första plattan där Hayseed Dixie faktiskt framför enbart eget komponerat material. Detta album kom ut så sent som i år, men mellan 2001 då gruppen både skivdebuterade och började turnera på allvar, till och med 2007 har de hunnit med att ge ut inte mindre än sju album.

Man kan tycka vad man vill om Hayseed Dixie och deras fartiga bluegrassmusik, men inte många grupper kan ståta med att lika framgångsrikt lira på hårdrock- som countryfestivaler och få kan tillfredsställa den mixade publik som infann sig på Debaser denna ljuvliga afton.  
 
Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman