Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Det gäller inte bara oss vanliga dödliga, utan även konsertarrangörer med åratal av erfarenhet på sin digra agenda. Mark Chesnutt skulle komma till Furuvik, men han ställde in hela turnén, så honom får vi tyvärr inte se där i år. Men gråt nu inga tårar för det. Furuvik har nämligen presenterat en annan amerikansk countryartist nyligen och denne herre är ingen mindre än Gene Watson.

Gene Watson föddes den 11:e oktober 1943 i Palestine, Texas i en barnaskara på sju ungar. Han gifte sig ung och började snart jobba på klubbarna i Houston. Så småningom fick han lite skivbolagskontakter i området och under tidigt 70-tal spelade han in sina första plattor för bolag som Wide World och Stoneway.

Breaket kom något senare, nämligen 1974 när hans singellåt ”Love in the hot afternoon” som spelats in för Resco, plötsligt distribuerad av stora Capitol Records. Låten lanserade över hela landet och 1975 döptes Watsons debutalbum efter låtens titel. Därefter följde ett pärlband av hitlåtar som "Where love begins", "Paper Rosie", "Farewell party" (som hans nuvarande kompband är döpt efter), "Should I come home (Or should I go crazy)" och "Nothing sure looked good on you". Likaså kom ett flertal lp-skivor som Because You Believed In Me, Paper Rosie, Beautiful Country, Reflections och Should I Come Home.

Watsons musik beskrivs bäst som traditionell country och honky tonk, men ibland har även spår av samtida popinfluenser smugit sig in i countrymusiken, som hos så många andra. Dock inte i sådan utsträckning att någon bör undvika spelningen på Furuvik. Tvärtom så består Watsons musik huvudsakligen av gedigen country och han har inte minst gjort sig känd för fina ballader, så det lär nog bli många hattar som gör en vända i luften när han bestiger Furuviks stora scen.

Fram till nu
I början av 80-talet spelade Watson in för MCA och där fick han sin första och enda listetta, nämligen ”Fourteen carat mind” från albumet Old Loves Never Die. Därefter följde ytterligare ett gäng låtar som tog sig upp på topp tio. Av dessa kan och bör "Speak softly (You're talking to my heart)" och "You're out doing what I'm here doing without” nämnas.

Under 80-talet var Watson även högproduktiv på lp-fronten och spottade ur sig album som Between This Time And The Next Time, No One Will Ever Know, redan nämnda Old Loves Never Die, This Dream's On Me, Sometimes I Get Lucky, Little By Little och Heartaches, Love And Stuff, för att nämna ungefär halva utbudet.

Tiden gick och 80- blev 90-tal medan skivutgivningen fortsatte i strid ström. 1991 kom At Last och därefter In Other Words. Fortsättningsvis gav Gene Watson, mellan 1993 och 1997, ut fyra plattor på oberoende skivetiketten Step One. Dessa var i tur och ordning: Uncharted Mind, Good Ole Days, Jesus Is All I Need och A Way to Survive.
Under nuvarande decennium har skivorna blivit något färre än förr, men även om utgivningstakten minskat så har Gene Watson-fansen inte behövt spara in på lädret helt och hållet. From The Heart kom nämligen ut på RMG Records 2001 och 2005 följdes den upp av albumet Gene Watson… Then And Now. Sommaren 2007 gavs dessutom In a Perfect World ut på Shanachie Records, så det är väl inte en alltför långsökt gissning att vi kommer att få höra ett och annat spår från den plattan i år.

Med andra ord: alla de som vill höra traditionell country och honky tonk på årets Furuviksfestival har ytterligare ett stort namn att se fram emot. Så det är bara att lätta på hatten för arrangörerna ännu en gång, och påbörja firandet.

Text: Robert Ryttman