Cina med C, som i Country! |
![]() |
Redan sjuåring upptäckte Cina Samuelsson countrymusiken, och bestämde sig mer eller mindre för att bli countrysångerska. I de övre tonåren bildade hon, brodern Berra Karlsson och några kompisar countrybandet Freetown Highway, där även Inger Nordström ingick under åren 1988-1989. Cina berättar vad det var som gjorde att hon föll för countrymusiken: - När jag första gången hörde countrymusik så kunde jag ingen engelska, jag hade ingen aning vad de sjöng om. Men det fanns en stämning i musiken som jag tyckte om. Den första plattan jag kom i kontakt med lyssnade jag nästan hål i, säger Cina och skrattar. Freetown Highway - Nej, det var det verkligen inte, säger Cina bestämt. Under alla år var det ett gäng som jobbade mycket medvetet med, och för countryn, och var noga med attityden till musiken. Bandet fick också mycket uppmärksamhet för att våga vara så mycket country i en tid då country inte var så accepterat som det är idag. Fler namnkunniga personer har passerat Freetown Highway, bland andra Per-Erik Jonsson som var fast medlem i gruppen under en period i början av 90-talet - Vi gjorde några turnéer tillsammans med Wanda Jackson och Per-Erik var den pianist hon använde på sina konserter i Skandinavien. Därmed möttes vi och fortsatte sedan samarbeta under en tid. Vid den tiden bestod bandet av: Jan Hellberg, bas, Roger Ohlsson, trummor, Per-Erik Jonsson, piano-sång, Thomas Forsdahl. sologitarr, Berra Karlsson, steelguitar-dobro, Johnny Samuelsson, fiol-mandolin och Robert Kripe, sång och kompgitarr. Några år senare fick ni turnera i Skandinavien? - Nja, vi hade den stora glädjen att komma ut i Skandinavien redan i ett tidigt skede. Det fanns två kända personer inom den svenska countrymusiken som har betytt mycket för oss, nämligen Janne Lindgren och Mats Rådberg. De tyckte att det var jättekul med ett ungt band som satsade på country och hjälpte till att sprida vår musik, samt en bokare som la ner hela sin själ i detta projekt. Uppträtt med Charlie McCoy i Nashville - Det var en fantastisk upplevelse! Året var 1989 och jag blev av vår bokare anmäld som intresserad att medverka vid en stor musikfestival i Nashville. Juryn fick in över 1 600 anmälningar och 25 av dessa skulle få komma med. Den dag jag fick telefonsamtalet om att just jag var en de 25 glömmer jag aldrig! Jag bara hoppade, dansade och gapskrattade! Helt otroligt, säger Cina entusiastiskt. Cina åkte till Nashville tillsammans med sin pojkvän Johnny, som hon numera är gift med, och deras bokare. Det var en tajt vecka med ett späckat program och Cina och Johnny hann inte se så mycket av själva stan. - Men vi fick ändå uppleva massor under denna vecka med mingelkvällar med kända artister, gå på underbara konserter och så förstås allt runt omkring den stora festivalen. Alla artister fick göra två låtar var. Cina berättar att hon fick frågan om hon ville sjunga med band eller till bakgrundsmusik och valde självklart band. Och det var självaste Charlie McCoy band som ställde sig bakom henne. - Det var så kul! Han var en underbart härlig och rolig människa. Att få sjunga tillsammans med dessa musiker kändes magiskt, förklarar Cina lyriskt. Nästa magiska stund Cina berättar om, var när hon och de övriga 24 fick gå fram och mottaga en statyett, en så kallad "musikalisk Oscar", i samband med en ceremoni. - Sedan finns det ju stunder som jag heller aldrig kommer att glömma, säger Cina, som mötena med Johnny Cash, Leroy van Dyke och Bobby Bare. Vilka människor! Skrattar, älskar och lever livet - När jag hoppade av så diskuterade de övriga medlemmarna en fortsättning men bestämde sig sedan för att lägga ner bandet. Sommaren 2000 bestämde Cina sig för att återigen dra igång sin drömkarriär som countrysångerska, kompad av Springhill Boys. Och det har blivit ett antal spelningar sedan dess, inte minst på festivalscenerna i Sverige. - Jag tycker att det känns extra roligt att det endast är mina egna låtar på den här plattan. Jag är mycket nöjd med hela produktionen och skulle inte vilja ändra någonting. Vi, jag och Johnny, har haft mycket idéer och tankar runt låtarna, men har ändå samtidigt givit musikerna en stor frihet i sitt utövande. Det häftiga är ju när man har en idé i huvudet, som man delger musikern och så förmedlar han/hon det, fast ännu mycket snyggare och läckrare. Det har varit en fröjd att jobba med dessa musiker. Känns det som att det börjar lossna på allvar nu? - Ja, kanske, skivan har så här långt fått ett fantastiskt mottagande. Den spelas runt om på radiostationer och har fått flera fina recensioner i olika länder i Europa. Bland annat i Belgien där skivan hamnade på American Musics "Top 100 2007". Ser framåt - Jag ser inga, och har aldrig sett några nackdelar med att jobba tillsammans med man och bror, säger Cina. Johnny är jättelätt att samarbeta med, han är rolig, har ett fantastiskt bra musiköra, är en duktig och skön musiker och jag tycker att vi låter bra ihop röstmässigt. Vi har alltid varit noga med att skilja på privat - och musiklivet. När vi jobbar med musik så är vi två musikerkollegor som försöker att göra något kul och bra tillsammans. Vad har du för planer inför 2008? Några bokade spelningar? - Jag har i nuläget bokade festivaljobb i Sverige och Norge. Det finns planer på ett par projekt under året men de är bara på planeringsstadiet ännu så det är för tidigt att uttala sig om. Det är mycket som ska stämma och vi får se om det går i lås. I övrigt hoppas jag att det blir ett kanonroligt år! Text: Georg Ryttman |