För andra året i följd har vi haft SM i countrymusik på Sälens Högfjällshotell, sista helgen i september. Arrangemanget sköttes av Svenska Countryfestivaler. Enligt preliminära uppgifter var det ca 2 500 entrébiljetter sålda, en klar ökning från föregående år.
Man kan ju fråga sig om det överhuvudtaget går att tävla i musik, men det så klart, – kan hela Europa göra det i Melodifestivalen så kan vi väl avhålla ett nationellt Country-SM. Vad som dock känns lite märkligt är startfältet. I vilket svenskt mästerskap som helst i till exempel idrott, så deltar hela den svenska eliten. Så var det dessvärre inte när det gällde Country-SM i år. Här saknas många väletablerade band och artister och man undrar varför. Jag vet att arrangörerna jobbar med frågan och kanske redan till nästa år kommer ett annat nomineringsförfarande att användas.

Årets arrangemang var av toppkvalitet. Sälens Högfjällshotell är en fantastisk anläggning och Vinterträdgården, där alla band spelade för publik och jury, är rymlig och ger bra akustik. Det är dock inte lätt att mixa akustisk musik när man saknar erfarenhet, vilket dessvärre bevisades med hörbar tydlighet såsom tysta mikrofoner, rundgång, smällar i högtalarna med mera.

För att göra en helhetsbild av ett Country-SM så fanns också ett antal westernknallar på plats och utanför hotellet hade trappers slagit läger där man kunde grilla korv och kasta yxa. Ville man dansa linedance så fanns den möjligheten i Kongresshallen. Motion och frisk luft tillhandahölls under en tipspromenad runt hotellets anläggning. Deltog man inte i tävlingen gick det bra att göra sin röst hörd i karaokebaren.

På fredag förmiddag anordnade Lars Blom (Torsåkers Bluegrassfestival) en workshop i bluegrass i pianobaren, tillsammans med några hopsamlade spelkompisar. Där fanns Tommy Backström på dobro och sång, Mats Haglund, banjo, Håkan Nordgren sång och gitarr, Daniel Höglund, bas och Lars Lissola, gitarr. Lars Blom deltog naturligtvis med sin mandolin och sin bluegrassröst. I två timmar underhöll denna konstellation med musik och presentation av musiken. Det var fantastiskt bra och höll en hög kvalité och de spelade traditionell bluegrass. Pojkarna hade bara repat två gånger innan! Hoppas de kan fortsätta som en grupp nu när Lars har lagt ner Weeds (?).

Fredagskvällen/natten avslutades med ett gästframträdande av flickgruppen Calaisa. Publiken verkade uppskatta dem, men de har ju väldigt lite med countrymusik att göra.

Country-SM
Country-SM avgörs i fem olika kategorier. Dessa är bluegrass/oldtime, pure country, pop/rock country, alternative country och rockabilly. Vinnaren i respektive kategori utses av en sex man stark jury samt publiken (som har en röst). Jury i år var Lars Tell, ordförande i Smålands Country Club, Ingrid Eriksson, ordförande i Lone Star Rockabilly Club, Charlie Hillson, musikproducent, Kenneth Friberg, styrelsemedlem i Amerikanska Folkmusikföreningen, Monika Blixt, allmänt countryintresse och linedanceinstruktör samt Joe Allan, musikproducent inom rockabilly och country. Juryns ordförande var Bosse Asplund.

Juryn

Bluegrass/oldtime
På fredagen avverkades tre kategorier i snabb följd. Först ut var bluegrass/oldtime och först på scen var The Cold Mountain Band från Stockholmstrakten. Gruppen använder två stycken rundstrålande membranmikrofoner och det tog tre låtar innan ljudfolket fick liv i en av dem. Tragiskt, men The Cold Mountain Band löste det väldigt professionellt på scenen. Egentligen var The Cold Mountain Band den enda gruppen som spelade något så när traditionell bluegrass och de och Freja BG Band var de enda som hade en instrumentallåt. De har en bra känsla för vad de gör och behärskar sin musik. Att de samlas kring en mikrofon ger en stark närvarokänsla och skapar dynamik på scenen, vilket ingen av övriga grupper ens var i närheten av.

Band nummer två var Freja Bluegrass Band från Göteborg. Gruppens behållning, anser jag, är Björn Eriksson som har en bra röst men nu i stundens allvar var den lite spänd och nervös. Om Freja Bluegrass Band tar det lite lugnt och utvecklar sig lite mer kan de nog bli ett bra bluegrassband på sikt.

Tredje gruppen var två prydliga ungdomar från Tidaholm som kallade sig Lemongrass. Detta syskonpar sjöng och spelade bra men hade ingenting med bluegrass att göra.

Little Green från Göteborg hade byggt på gruppen sen i somras med både banjo (Per Fält) och fiol (Fred Sörensson) och hade nu full bluegrassättning, vilket lyfte gruppen avsevärt. Andreas Johannesson har en mjuk smeksam röst, vilket kom än bättre till sin rätt på lördagen i Fjällkyrkan.

Sista bluegrassgruppen på scen var the Downtown Ramblers, också de från Göteborg. De spelade rytmiskt och teknisk mycket bra, täta stämmor och hade fin känsla för musiken de framförde, lite åt ”softgrass/balladhållet”, modell Alison Krause, som så många unga och nya inom bluegrass ägnar sig åt. Gruppen består av Emelou Junsten, Pär Eriksson, Oskar Berggren, Martin Blomberg och Kalle Annehult.

Downtown Ramblers

Segrade gjorde Downtown Ramblers. Vi får se och höra dem samt alla andra segrare på countrykryssningen i mars med Viking Cinderella.

Rockabilly
Först ut var gruppen The Boogie Cats. Ett svängigt gäng på tre man och i en låt hade de med ett fantastiskt slap-bass-solo så man nästan tappade andan. Mycket imponerande.

Tvåa på scenen var Little Aron & East Side River Boys, tre man starkt. Prydligt klädda med fin, tät stämsång och ett showigt scenframträdande.

Buckersfield från Värnamo i Småland var härnäst och under första låten rasade stallet på kontrabasen, men basisten fann sig och sprang ut och hämtade en ny bas. Jag blev mest imponerad av de två sjungande blonda flickorna för deras piercing i ansiktet.

Radicanes var med även förra året. Tjusigt gäng med fina scenkläder. Lite väl vass gitarr i mitt tycke. Vann gjorde Fancy Dan & The Highshouters som verkligen levde upp till namnet. Ett trevligt gäng med mycket dynamik på scenen.
                     
 

Fancy Dan

Alternative Country
Whisky & Dynamite från Degerfors inledde denna klass. Ett synnerligen spelglatt gäng med akustiska instrument, vilket en gammal bluegrassentusiast som jag uppskattar. Och Linda Dahl vet hur man skapar publikkontakt. Har dock fortfarande inte förstått vitsen med Stefan Larssons scenkläder.

Från Värmländska Torsby härstammar The Grounds och jag gissar att det är sångaren/gitarristen Michael Grund som är upphovet till namnet. De använder också till stor del akustiska instrument och trots schabbel från ljudteknikerna så imponerade deras musik.

Göteborgsbaserade Strayfolk uppträdde som tredje band.

I TV4:s Nyhetsmorgon kunde vi för en tid sedan se och höra Jonas Otter och hans band. Här i Sälen fick vi se dem live. Jonas har bra röst, ingen tvekan om det, men jag tycker också det kändes lite skränigt och bandet spelade lite hackigt, inget riktigt flyt. Men det var absolut tillräckligt bra för att vinna denna kategori. Och en lycklig fru Otter, det vill säga Åsa Jinder, var snabbt framme och gratulerade vid prisutdelningen.

>

Jonas Otter

Sista bandet på scenen denna fredag var Emma Salmon & The Craftsmen från Stockholm. Mycket eget material och vacker sång av Emma.

Pop/Rock Country
Ja, i den här kategorin kunde flera av de band som tävlade i pure country varit med. Först ut på scenen var Stickybon, aktuella med sin nya cd Bricks Of Life. De saknar steelguitar, men var dynamiska på scenen och varierade med olika sångare. Deras andra låt, som var en lite lugnare sak, kändes helt rätt.

Från Östersund kommer Therese Olofsson Band och de vann titeln ”Flest publikröster”. Mycket duktigt och erfaret gäng, men jag önskade mig betydligt mer steelguitar-spel.

Nästa grupp tog verkligen publiken med storm. Reverend Bob & Just In Time öste på för fullt. Bob May har den goda smaken att omge sig med duktiga musiker som Nicke Widén på steel och Bosse Nilsson på fiol. Ett bra hopsatt scenframträdande och slutresultatet blev att denna grupp vann kategorin.

Bob May & Just In Time

Därpå kom gruppen Stray Dawgz från Växjö. De saknade också steelguitar men har en bra sångare. Tyckte dock att gitarren dominerade för mycket och var alltför gäll i min smak.

Från Åmål kom gruppen Crossing Keys. Dessa fem herrar hade en bra kollektion av låtar, men räckte inte enda fram till seger.

Pure Country
Innan denna kategori började så hade vi underhållits av en skolklass från Sälen. Kunde ju vara skönt att vila öron och huvud ett tag.

Först ut var Therese Sundahl och de fem man starka Cosmos Cowboys iförda tjusiga scenkläder – även ögat vill njuta. Här fanns steelguitar och piano med och det var en skön balans mellan instrument och sång.

Därefter invaderades scenen av inte mindre än tio man, när de var som flest. Det verkade som om Andreas Silver hade plockat med sig både släkt och vänner och jag undrar om alla dessa verkligen tillförde något. Det kändes ibland som om det var två band som spelade samma låt – om ni förstår vad jag menar. Andreas sjunger ju onekligen bra, men som helhet så hände inte så mycket, trots alla på scenen, och det hela gav ett lite tråkigt intryck. Andreas skulle nog ha kommit mer till sin rätt med en handfull musiker i bandet och lite mer go mellan låtarna.

Therese Olofsson

Nittiofem mil från Sälen ligger Luleå och därifrån kom Richard Magnusson och Red Wagon. Richard har en röst synnerligen lämpad för country och det lät ”mycket” av få. De kunde dock ha klätt upp sig lite bättre. Tänk på det visuella, pojkar!

Vann gjorde The Long Gone Smiles Band från Stockholm med paret Michael Lindgren och Birgitta Adamson som sjunger i Jimmie Rodgers och Hank Williams anda med en hel del nyskrivet material av Michael. Bandet i övrigt bestod av Pigge Mattis, gitarr/mandolin, Sven Faringer, fiol, Anders Hallman, kontrabas och inlånade Tommy Backström på dobro, eftersom ordinarie Ove Sundeson var upptagen på annat håll.

The Long Gone Smiles Band

Sist på scenen i årets finalspel var gruppen Jackson från Arvika. Här skiftades både till elpiano och saxofon och det var bra sång, möjligen lite väl mycket dansband över det hela. Kul initiativ med publikfrieri genom utdelning av cd-skivor förpackade i en hink.

Segrarna i sammandrag
- Bluegrass/oldtime – The Downtown Ramblers
- Rockabilly – Fancy Dan & The Highshouters
- Alternative country - Jonas Otter
- Pop/rock country - Reverend Bob & Just In Time
- Pure country – The Long Gone Smiles Band

Kyrkbesök
Nytt för i år var lördagens samling i Sälens Fjällkyrka för en stunds eftertanke och akustisk countrymusik. Kyrkan var smockfull, närmare 200 besökare, så detta var verkligen ett uppskattat inslag. Här uppträdde arrangörsgeneralen Tommy Löfgren, Whisky & Dynamite, Michael och Birgitta, Cold Mountain Band (som bland annat sjöng en otroligt fin fyrstämmig a-cappella) samt Little Green.
Kyrkbesöket avslutades med allsång av Hank Williams ”I saw the light” och därefter ett traditionellt kyrkkaffe.

Anne-Sophie Elvin

Tack till arrangörerna, publik och deltagande artister samt inte minst till juryn som hade ett hårt jobb att få fram segrarna bland alla dessa otroligt duktiga musiker. Och vi ska inte glömma den friska fläkten under prisutdelningen, nämligen konferencieren Anne-Sophie Elvin. Ingen kan ha varit oberörd av hennes framträdande.

Text och foto: Kenneth Friberg