Tord Hjukström.

Tord och jag sitter på Grännaberget, mitt under festivalen, och småpratar lite. Tord berättar att han i år har fått ta emot bl.a. Bubbenstipendiet i Piteå. Mitt under en spelning i ”Piteå dansar och ler” kommer Ronny Eriksson upp på scenen och överlämnar detta hedervärda stipendium med motivationen ”För den besatthet med vilken du under många år har sått nya frön i blågräsmattan”.  För det är inte bara Abalone Dots som Tord haft i sin skola. För närvarande håller han igång både en ”second and third edition” av musikaliska flickor i Västervikstrakten.

Men hur började det då för denne musikant med ett ursprung i Sorsele, i nordvästra hörnet av Västerbotten. Jo, någon gång under 1965 hörde Tord en låt på radio och det visade sig vara ”Fire on strings” med Stanley Brothers och Tord var såld på musiken. Via den lokala musikhandlaren fick han så småningom tag på lp:n med samma namn och sedan började hans utveckling inom bluegrassmusiken. Till att börja med stämde han om en gitarr till femsträngad banjo och började ”picka” i sin ensamhet. Så småningom köpte han en banjo, en fiol och en ståbas hos Gottfrid Johanssons Musik, men det dröjde ända till 1979 innan han hittade någon att spela med. Det var under dessa musikaliskt sett ”ensamma år” som han utvecklade sig till den multimusikant han är idag, för han var ju tvungen att spela alla instrument själv när han gjorde sina hemmainspelningar. Tekniken och låtarna lärde sig Tord genom att spela sina skivor på en lägre hastighet, en teknik som också främjade gehöret och tonminnet.

Köpte dobro i USA
1980 var Tord över till USA och besökte diverse festivaler i Kentucky. På en av dessa festivaler kom han över en dobro väldigt billigt. Med dobron i hand råkade han gå förbi Seldom Scenes turnébuss och där utanför satt Mike Auldriges fru som naturligtvis kände igen ett dobrofodral. De kom i samspråk och Tord förklarade att han just hade köpt dobron för en timme sedan, varpå hon uppmanade sin man ”Well Mike, you better give him a lesson then”! Vilket han omgående gjorde under någon timme. ”Detta”, påpekar Tord, ”är något av bluegrassmusikens själ - att ingen är så märkvärdig att man inte kan visa andra och bjussa på en lektion”. Och den fina traditionen har Tord fört vidare på ett synnerligen påtagligt vis.

1979 började Tord på en konstskola i Skellefteå, eftersom han varit konstnär på heltid sen 1974 och kände att han behövde utveckla sig och att ”få tid att göra fel”.  Därav konstskolan. Men där kom han i kontakt med ett bluegrassgäng som Bert Viklund en gång hade startat, och eftersom Bert flyttat till Stockholm så fick Tord bli med som sångare och gitarrist. Bandet hette Grassy Licks och fick även vara med i TV hos ”Staffan och Bengt”. Bandet fortsatte till 1985. Tord flyttade det året söderut till Västervik och fiddlern Janne Johansson emigrerade till USA.

Väl i Västervik plockade Tord ihop ett handplockat gäng som kallades ”B Flat Band”.  Här fanns t.ex. Anders Ternesten, Hasse Hedström, Kenneth Hedman, Bert Viklund och Anders Backberg. Gänget träffades bara ett par gånger per år och uppträdde på ett antal festivaler.

Därefter, runt 1995, uppstod ett gäng i Gränna som kom att kallas Cabin nr. 4, på grund av att de brukade sitta och jamma i stuga nummer 4. Där fanns bl.a. Anders Sterner, Ingemar Back och Anders Backberg. Inge Ludvigsson och Urban Majeld tillkom och bandet bildades. Gruppen existerade i 3-4 år.

Sen blev det musikal i Västervik, nämligen Ronja Rövardotter och vem skulle spela rollen som Mattis om inte Tord! Till dotter fick han då Elin Mörk som spelade Ronja. Tord sammanförde Elin med sin egen dotter Rebecka så att hon skulle få någon spelkompis. Rebecka hade då varit med i pappa Tords grupp ”Kaggar och sugrör” (som finns med på AFF:s cd ( reds anm.). Året var 2000 och förutom Rebecka och Elin var även Maria Andersson med.

Avalone Dots bildas
Gruppen hette vid denna tid Avalanche. Maria försvann dock till vintern och in kom istället Sophia Hogman våren 2001. Denna flicktrio ställde upp i talangtävlingen ”Musik Direkt”.  De vann i Västervik och sen blev det länsfinal i Hultsfred, vilken de också vann. Till riksfinalen var dessvärre Elin uppbokad och Tord fick då fram en ersättare i form av Louise Holmer. Hon fick spela bas och de vann även finaste priset nämligen Riksfinalen i Hässleholm. Priset var att få spela på ”Cross roads festival of Southern Africa” i Tanzania.

Abalone Dots.

Resultatet av dessa fyra flickor blev då Abalone Dots. Efter ett sparbanks-stipendie till tjejerna och en rejäl packe skivor till salu, var tiden nu mogen för en milstolpe. Tord, Inge Ludvigsson och flickorna gjorde nämligen en resa till USA 2004 där de spelade på en del festivaler, bl.a. IBMA och Oklahoma International Bluegrass Festival (Byron Berlines festival).

Sony/BMG sökte en svensk motsvarighet till Dixie Chicks och uppmärksammade ”Dotsen” 2006 via filmen från festivalen i Torsåker ”De blå bergens musik” som visades i TV. Ett skivkontrakt följde och resten vet ni.

Tord vilar dock icke på lagrarna. Nu har han ett drygt tiotal flickor under sina vingars beskydd. Projektet kallas Plantskolan och fungerar som en ungdomssektion i ”Akustik”, Västerviks Vis och Folkmusikförening.  Hemma i Västervik jobbar han också med ett skivprojekt som han kallar Pärlbandet, där det kommer att delta 12-13 flickor med varsin låt.

När det gäller att finna talanger använder Tord samma teknik som när han var skidtränare hemma i Sorsele. Där dammsög han bokstavligt talat hela kommunen på talanger och Sorsele lyckades vid ett UDM spöa hela övriga Västerbotten tillsammans. Det fortsätter han med i Västervik när det gäller att hitta musikaliska talanger.
Några planer att bilda ett eget band är inte aktuellt just nu.

Några av Tords förebilder och inspirationskällor inom bluegrassmusiken är gitarristen Tony Rice, inom dobro Mike Auldridge, den nyligen bortgångne Josh Graves och naturligtvis geniet Jerry Douglas. På banjo har Alan Munde varit en förebild men numera är det Jens Kruger (eller stavas Krüger, eftersom han kommer från Schweiz) som t.o.m. uppträder med the Bangor Symphony Orchestra tillsammans med sin äldre bror Uwe på gitarr. Vad gäller sång så finns det mycket att lära av Tim O’Brian.

Festivalen på Grännaberget börjar lida mot sitt slut och vinden från Vättern har fått oss att huttra och längta efter stugornas värme nere på campingen. Men till sist vill Tord ge ett tips till varje band som gör en skiva.  Skicka in till CD-baby och Just plain folks music awards - världens största ”song contest”. Där lyckades Tord från skivan Softgrass Music få med tre egna låtar till final i tre olika kategorier. En av dom blev ”European Winner”. Summan av den kardemumman blev att endast två av över 40 000 låtskrivare lyckades bättre. Det ni!

Text och Foto: Kenneth Friberg