Teri Joyce bor i Austin, Texas som så många andra som spelar traditionell country idag. Hon föddes och växte upp i Virginia, trots att föräldrarna ursprung-ligen kommer ifrån Texas och således flyttade familjen tillbaka dit. I hemmet spelades det mycket country- och rotmusik under uppväxttiden och som femtonåring började Teri skriva egna låtar.

- Vi lyssnade på Bob Wills, Elvis Presley och allt däremellan. Jag har mängdvis med country- och popminnen från 70-talet, berättar Teri.

Jag frågar varför Austin är ett sådant vattenhål för traditionell country och vad som skiljer Austin ifrån dagens Nashville.

- Det finns en väldigt vänlig och tillbakalutad attityd bland musikerna i Austin och det råder en näringsrik gemenskap eftersom artisterna lyfter fram varandra. Folk tycks immigrera till Austin som ett alternativ till det ”kommersiella” Nashville. En del påstår att musikerna i Austin inte är lika affärsmässigt seriösa, men jag håller inte med om det. Musikindustrin i Austin är mindre, men där görs ärligare och mer uppriktig musik. Vi lirar den musik som spelades i Nashville för trettio, fyrtio och femtio år sedan, säger Teri.

Ny platta, Loretta Lynn och Buck Owens
Under några år har Teri arbetat, från och till, med sitt debutalbum. Nu som först ser hon ljuset i tunneln.
- Jag har spelat in plattan i ett par olika Austin-studios i mån av tid och pengar. I mars 2006 blir den äntligen klar och kan släppas. Tanken är att samtliga låtar ska bli egenkomponerade original, men jag kanske pytsar in en favorit-cover eller två. Vad jag vet säkert är att albumet kommer innehålla ett par duetter med Roger Wallace som jag har sjungit tillsammans med i över åtta år. Kanske kommer det förekomma andra gästartister också, men det är inte säkert ännu.

Att Teri Joyce gillar Loretta Lynn är ingen hemlighet. Redan 1996 började hon producera en hyllnings-show till kolgruvearbetarens berömda dotter. Showen sattes upp fem år i rad till dess att Teri behövde lite semester.

- Uppehållet blev längre än beräknat. Vi var nära att genomföra showen förra året, men konflikter med bandscheman gjorde att den inte gick att genomföra. Jag hoppas verkligen att showen blir av i april. Lorettas musik har varit enormt betydelsefull i mitt liv och hon har influerad många kvinnliga Austin-artister, berättar Teri.

En annan artist från det gamla gardet som Teri uppskattar är Buck Owens.

- Jag har spelat på The Buck Owens Birthday Bash i flera år nu. I år ska jag sjunga ”Love is me”, vilken är en fantastisk låt som han skrivit. Jag kommer också att framföra ”L.A. international airport” som spelades in av Susan Raye på den tid då hon alltid uppträdde med The Buck Owens Show. Jag minns låten från min uppväxttid och jag har alltid spelat den under mina egna gigs.

Ett par andra artister från Bucks shower och från Hee-Haw är the Hagar Twins. De uppträdde på Austin-hyllningen till Buck förra året och Teri fick sjunga live med dem, vilket hon skattar högt. Buck själv närvarade vid showen för åtta år sedan och nu ryktas det att han tänker komma tillbaka i år.

- Håll tummarna, säger Teri hoppfullt och fortsätter, Buck Owens har haft ett enormt inflytande på countrymusiken, vilket är naturligt för en artist som skapade ett fullkomligt nytt sound på det sätt som han gjorde. När Buck dök upp på allvar hade han ett bitande twangsound som verkligen skar igenom radiovågorna och tvingade lyssnaren till uppmärksamhet. Buck tillförde en rock n’ roll-energi till musiken, men bevarade den ändå så mycket country den kan bli. Buck Owens influerade The Beatles och hur många countrysångare och gitarrister som helst som dök upp efter honom, konstaterar Teri.

Har flest fans i Sverige
Att fröken Joyce uppskattar Sverige och Lida, där hon uppträdde i somras, råder det ingen tvekan om. Sprudlande berättar hon:

- Jag älskar Lida. Det är en oerhört vacker plats för en festival. Stort tack till Tommy Löfgren som bjöd in mig. Det var första gången jag spelade i Stockholms-trakten och Stockholm måste vara en av de vackraste städerna i världen. Publiken på Lida var underbar och alla verkade så engagerade i musiken. Ni har storartade countrydansare där också. En annan fördel var att folk inte behövde sitta med glasen i öltälten, utan kunde ta dem med sig. Kanske var det därför alla verkade så glada?

Teris kompgrupp The Tagalongs kunde inte medverka på Lida, men Teri gråter inte över det.

- Jag kom till Sverige enbart för Lida-festivalen så det vore oekonomiskt att ta med sig bandet. Men det gjorde inget, för det bästa med hela showen för min del var The Springhill Boys som kompade mig. De är duktiga, proffsiga och rara. Jag är väldigt glad att de spelade med mig. Johnny Samuelson är en underbar bandledare och arrangör. Jag fick också nöjet att höra hans hustru Cina Samuelson sjunga och wow, vilken fantastisk sångerska hon är. Faktum är att alla var lite sorgsna efteråt för att det var över så snabbt. Jag skulle älska att ta med mig allihop till Austin och visa våra hillbillies att countrymusiken verkligen lever och frodas på er sida pölen.

Lida-giget i somras blev det fjärde Europabesöket för Teri Joyce.

- Jag älskar att spela i Europa. Publiken där är alltid så glad att se mig, men ibland kan jag känna mig lite underlägsen på grund av språkbarriären. I vanliga fall är jag väldigt livlig på scenen och skämtar mycket, men jag vet att många i Europa kommer att missa skämten. Å andra sidan snackar ni mycket bättre engelska än vad jag snackar svenska och country är ett internationellt språk, menar Teri.

Sångerskan tror att hon har sina flesta fans i Sverige och hon har uppträtt oftare här än på något annat ställe utanför USA.
- Svenskarna verkar gilla den sorts countrymusik jag spelar. Jag vet inte hur stor den traditionella countryindustrin är i Sverige, men för varje gång jag kommer hit har det dykt upp nya grupper som förstår och älskar äkta countrymusik. Sverige liknar Texas med sina stora, lantliga områden och fullt av hårt arbetande människor som också är familjeorienterade på samma vis. Det är vad country handlar om. Jag önskar bara att vi kunde ha era sjöar och barrträd också.

Återvänder i sommar
I februari 2004 uppträdde Teri Joyce på en hyllnings-konsert till Cindy Walker på The Paramount Theater i Austin och detta tillfälle ser hon som sin karriärs största ögonblick hittills.

- Ms. Walker är en av de bästa låtskrivare som existerat. Hon skrev mängdvis med sånger till Bob Wills, likväl som ”Dream baby” till Roy Orbison och ” I really don’t want to know” till Eddy Arnold, samt mängdvis med andra låtar. Min kollega Roger Wallace och jag sjöng min favoritlåt ”Born to love you” tillsammans på hyllningskonserten, och jag var väldigt nervös. Cindy Walker satt nämligen framför oss. Senare under showen gick hon upp och dansade en liten jig fast hon nästan är 90 år gammal och därefter delade hon scen med oss. Efteråt fick jag hennes autograf på ett porträtt som jag målat

Jag ber Teri att räkna upp några av sina största influenser.

- Mina influenser är väldigt breda och rör sig från country till klassisk pop och rock n’ roll, samt en massa tin pan alley däremellan. Jag älskar låtskrivare som Cindy Walker, Roger Miller, Bill Anderson, Harlan Howard, Tom T. Hall, Merle Haggard och naturligtvis Loretta.

Framöver ska Teri Joyce göra klar sin cd, skriva nya låtar och hon har blivit erbjuden att vara värdinna för en lokal kabel-tv show i Austin som handlar om countrymusik och barbecue - två av hennes favoritämnen. Senast under sommaren 2006 tänker hon återvända till Sverige och hon arbetar för närvarande på de shower som ska framföras då.

- Tro det eller inte, men jag skulle hemskt gärna vilja komma till Sverige under vintern också, säger Teri.

Kanske någon arrangör där ute som kan göra Teri Joyces dröm sann redan nu?

Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman