Rick Trevino sitter i en soffa, högst upp i Furuviks cirkus-byggnad med något gott i drinkglaset. Han framstår som både avspänd och vänlig, trots att han snart ska stå på scenen, för första gången inför en svensk publik.
Rick pratar stillsamt och ger ett ödmjukt intryck. Han frågar var Country Gazetten kommer ifrån och berättar att han just flygit ifrån London och att han landat utanför Stockholm, men inte hunnit se så mycket av huvudstaden. Resan har dock varit angenäm, försäkrar han.

- Vi är rätt utvilade just nu, men det ska det bli ändring på, skämtar sångaren och syftar på kvällens show.
Första singeln i höst
Året var 1994 då Rick Trevino gav ut sitt självbetitlade album. Under de fem kommande åren lyckades han få tre listettor, två topp fem-hits och en topp-tio hit på countrylistan i USA.
Framgångarna med hits, priser och guldskiva har med tiden fört honom fram till ett nytt skivbolag och det nya album som han arbetar med för närvarande.

- Min nya skiva är den jag anser vara viktigast för min karriär, så här långt. Det blir den andra cd:n jag gör för Warner Brothers och vi ska mastra den nästa vecka. Än så länge har jag ingen titel på skivan, men vi kommer att framföra några låtar ifrån den ikväll, säger Rick.

Innehållsmässigt verkar det som att plattan kommer hålla stilen.

- Jag har samma producenter som på förra albumet, In My Dreams, alltså Raul Malo som har arbetat med Mavericks och Paul Worley som producerat Martina McBride och Dixie Chicks. Det blir ungefär samma band och samma låtskrivare på den här plattan som på den förra, så den kommer inte att skilja sig särskilt mycket åt stilmässigt.
Vi mixade nyligen cd:n och jag hoppas att vi får ut den första singeln inom ett par månader, berättar Rick.

Los Super Seven och skilda musikinfluenser
Under 1999 vann Rick Trevino en grammy för sin delaktighet på debutalbumet med mexikansk-amerikanska supergruppen Los Super Seven, där bland andra Joe Ely, folk från Los Lobos och Freddy Fender ingick. På frågan om ifall Los Super Seven kommer att ge ut fler plattor blir svaret aningen svävande:

- Förra året gav vi ut albumet Heard It On The X, men sedan dess har vi inte samarbetat mer. I vanliga fall brukar det ta ungefär två, tre år mellan plattorna, men jag betvivlar att vi kommer göra något tillsammans igen. Jag kan inte garantera något, men skulle jag tvingas gissa så tror jag inte att det blir fler plattor. Personligen skulle jag älska att ge ut ännu en cd med Los Super Seven, men vi får se hur det blir.
Rick, som föddes 1971 och växte upp i Austin, Texas, lyssnade en hel del på countrymusik under uppväxttiden.
- Jag är influerad av en väldig massa artister: Buck Owens, Johnny Cash, George Strait och Keith Whitley som dog 1989, var alla stora influenser för mig. Hemma, under uppväxttiden, lyssnade vi på en massa popmusik, texmex, country och George Jones. Mina föräldrar älskar George Jones.

Nu för tiden nås Ricks trumhinnor av mycket hiphop, även om det inte alltid är av fri vilja.

- Idag lyssnar jag på allting. Ofta blir det vad mina barn tycker om, eftersom jag kör dem överallt. I bilen vill de ha på en specifik radiostation, så det blir att jag tvingas lyssna till den också. Det blir mest hiphop, men det är inte mitt fria val, skrattar Rick. Sedan tillägger han: Men en hel del hiphop är faktiskt bra, såsom Kanye West, han är duktig.

Freddy Fender har lungcancer
Vi återgår till de viktiga influenser som har påverkat Ricks egen musik och jag frågar vad han tycker om två av de kanske mest kända texmex/countryartisterna genom tiderna.

- Johnny Rodriques och Freddy Fender har betytt mycket för alla latinamerikaner som velat lyckas inom countrymusiken i USA. Jag har blivit mycket god vän med Freddy genom åren. Han har blivit som en mentor för mig och det är alltid trevligt att träffas och umgås med Freddy. Dessvärre är han väldigt sjuk nu. I förra veckan fick vi veta att han har lungcancer. Jag har spelat Freddy Fender-låtar som ”Before the next teardrop falls” och ”Wasted days and wasted nights” under hela min karriär. Det är låtar som alltid har fungerat väldigt bra, överallt där vi har framfört dem. Nu när jag vet vad Freddy går igenom så känns det som en bön för honom och hans familj varenda gång jag sjunger hans sånger live. Så både Rodriques och Freddy har betytt väldigt mycket för mig, men speciellt Freddy, klargör Rick Trevino.

Rick fortsätter:

- Freddy har nog inte sett någon av mina egna shower och då vi har uppträtt tillsammans har jag inte framfört hans sånger eftersom han har sjungit dem själv, men när jag och mitt band spelar hans låtar så gör vi dem så lika originalen som möjligt.Toppen på isberget
Tidigare har Rick Trevino och hans band turnerat huvudsakligen i USA, men en satsning på Europa har inletts och vad den kommer att leda till får framtiden utvisa.

- Utanför Staterna är vi nog som störst i Frankrike. Det var fantastiskt att spela i Paris. Spanien och Tyskland fungerade också bra, men publiken i Paris var något alldeles extra. Vi har precis börjat turnera utanför USA, så egentligen är det här bara toppen på isberget. Vi får se var det slutar.

Man skulle kunna tycka att Rick Trevino, som har egen familj, borde ha det svårt att få familjeliv och turnerande att gå ihop, men så är inte fallet enligt honom själv.

- När jag är hemifrån är jag borta i ett par veckor. Sedan är jag hemma i ett par veckor efter det, så det har fungerat väldigt bra för mig och min familj med turnélivet. När jag är med familjen är jag närvarande varenda timme och varenda dag, sedan kanske jag åker iväg och jobbar ett tag. Därefter är jag hundraprocentigt hemma igen. Så ur familjesynpunkt har musikkarriären inte varit några problem alls. Snarare tvärtom, det är rena drömmen att leva så här.

Med dessa lovande och positiva ord tar vi adjö, då Rick strax ska beträda Furuviks stora scen och framföra en, ska det visa sig, alldeles lysande show.

Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman