Hemma hos Mr. Honky Tonk – Red Jenkins Svenske countrypionjären Red Jenkins har varit i Nashville, Tennessee och St. Antonio, Texas och spelat in två nya album. Bägge skivorna innehåller duetter med ett flertal kända, amerikanska artister. Red Jenkins bjöd hem Country Gazetten på fika och countrysnack. |
![]() Mr. Honky Tonk och hans hustru Gunilla tar emot oss i dörren till
sitt hem i Kista. De har dukat upp med kaffe, cola, bullar och kakor.
Vi slår oss ner i härliga läderfåtöljer i ett
mysigt och ombonat hem, fullt med foton på Red, Gunilla och kända
countryartister från Amerika. Överallt finns det souvenirer
och samlarsaker som paret tagit med sig från sina otaliga USA-resor.
Vi får se både Gunillas Bugs Bunny-samling och Reds magnifika
skivsamling som upptar ett helt rum. Såväl samlingarna som
parets gästfrihet är imponerande. - Jag växte upp med Elvis, Eddie Cochran, Rick Nelson och annan rock and roll, för att i början på 60-talet svänga över till countrymusik. Bland de första artisterna jag hörde var Hank Snow, George Jones och Jim Reeves. Det fanns inte mycket country i skivaffärerna på den tiden, men jag minns att Rikards Skivbar i Vällingby hade en platta med Cowboy Copas. Det blev den första countryskiva jag köpte, berättar Red. Johnny Paycheck spelade in Jenkins-låt - Albumet finns inte utgivet på cd och lär inte bli det heller om jag får bestämma! Sedan denna vinyldebut har Red Jenkins gjort femton, sexton skivor och två singlar på svenska, varav ”Jag har alltid klarat mig” tog sig upp på svensktoppen. Baksidans ”A violin that never has been played” med Anne Kihlström kom med i svenska långfilmen Ha Ett Underbart Liv. Låten spelades senare in som duett med Hasse ”Kvinnaböske” Andersson och Monika Forsberg. Nu finns den tillgänglig på Red Jenkins Texas-album Neon Bible, där han framför den tillsammans med Amber Digby. - Det bästa av allt var när countrylegenden Johnny Paycheck spelade in låten tillsammans med KC Carrington. Då var jag stolt att jag hade skrivit låten och fått den inspelad av en av mina favoritsångare, berättar Red. Den andra låten på svenska, ”Hembränt och årgångsvin”, kommer att få nytt liv då den snart hamnar på en ny samlingsskiva med diverse countryartister. Alla gästartister är personliga
vänner - Jag hade planer på det först, men ändrade mig och skapade två olika koncept; det ena var Neon Bible som spelades in i San Antonio i Texas med Bill Green som producent. Det andra var The Bartender som spelades in i Nashville med Billy Yates som producent. Jag ville få den rätta känslan och använde mig av musiker och artister som bor i respektive stater. Själv tycker jag att man hör på soundet vilken skiva som är inspelad var, säger Red. Det är en imponerande mängd gästartister på de bägge
skivorna. Red berättar att han spelat in tillsammans med varenda
artist, personligt närvarande i studion. Det har alltså inte
skickats tejper mellan olika studios, vilket är vanligt nu för
tiden. - Allihop är vänner som jag lärt känna och uppträtt
med under åren. När de hörde om mina planer på att
göra nya produktioner ville de vara med. I skivornas liner notes
kan ni läsa mer om detta. Merle Kilgores sista inspelning - Jag träffade Merle för flera år sedan genom Frank Dycus
före detta fru Lynda. Merle var en otroligt karismatisk person, ungefär
som Johnny Cash. Merle var också best man när Cash gifte sig
med June Carter. Han var Hank Williams Jr:s manager och vän med Elvis.
Vi planerade att Merle skulle sjunga på min Nashville-skiva, men
han blev svårt sjuk. Red fortsätter: - Merle var en stor inspiration för mig, både som låtskrivare och människa. Han var en gentleman med mycket humor och glimten i ögat. Jag är otroligt glad att jag fick lära känna honom. Jag och Gunilla fick bo i hans sommarhus och låtskrivarlya ”The boogie shack” i Paris, Tennessee och Merle tog oss med ut i sin stora båt på floden. Jag saknar honom väldigt mycket. Howard Crocket, mannen som skrev hiten ”Honky Tonk Man” till Johnny Horton, som också Dwight Yoakam fick en hit med, var en person som Red lärde känna före Merle. - Howard och jag blev goda vänner och varje gång vi satt hemma hos honom i Fort Worth, Texas så kom Merles namn på tapeten. De var kompisar sedan Louisiana Hayride-tiden och när jag sedan träffade Merle påminde dessa två karismatiska personer mycket om varandra. Howard Crockett finns inte heller bland oss längre, men också han lämnade mig med många fina minnen, berättar Red. En violin som aldrig spelats - Som skivsamlare finns det en hel del att gå igenom. Augie Meyers
bad att få göra låten ”Heartaches by the number”.
Vi visste att vår bortgångne vän Doug Sahm (Sir Douglas
Quintet och Texas Tornados) älskade den låten, så vi
beslöt oss för att dedikera den till honom. Bortsett från ”Heartaches by the number” och ”Ship my body back to Texas” som Ed Bruce specialskrev för dem båda, avgjorde Red själv vilka låtar som skulle vara med på skivorna. - Jag valde låtarna efter att jag fått klart med mina duettpartners och jag plockade in några egna kompositioner som ”Neon bible” som jag skrivit tillsammans med Jim Mundy. På albumet gör jag tillsammans med Johnny Bush ”A violin that never has been played” som jag skrivit texten till. Rune Wallebom, som skrev mycket för Sven Ingvars, har gjort musiken. Joe Sun och jag gör också en låt som vi skrev tillsammans. Den heter ”Rebel on the rocks” och finns på The Bartender. Nashville, Avesta och nya skivplaner - Ja, jag har börjat fundera över fler duetter med artister
som av en eller annan anledning inte kunde medverka då jag spelade
in senast. Bland andra Darrell McCall. Den 17 januari åker Red återigen till Nashville, denna gång för en promotionsväng på tio dagar. Innan dess spelar han på julshowen i Avesta den 15 och 16 december, tillsammans med bland andra Allen Frizzell (bror till legenden Lefty Frizzell), Mats Rådberg och Elisabeth Andreasson. - Jag kommer bland annat att framföra ”Swinging doors” tillsammans med Allen, en låt jag gör tillsammans med Bobby Flores på Neon Bible. Sedan har jag lite bokningar på diverse ställen och den första juli sticker jag till USA igen, för vidare öden och äventyr. Text: Robert Ryttman
|