Bakom förkortningen Mr. T döljer sig Tony Karlsson: en sångare, gitarrist och kompositör med hemvist i Västerås. Där bor och verkar han i ett stort hus som han kallar ”ranchen”, tillsammans med sin blivande hustru, deras treåriga dotter och ytterligare ett barn som väntas se solens ljus nästa år.

- Jag jobbar som coach och rekryterare på ett utbildningsföretag. Jag bor på landet, bland hästar och kor, så jag anammar verkligen westernkulturen och lever som jag lär, säger Mr. T och skrattar.

En trappa ner i byggnaden har Tony ett rum där han huserar fritt, skriver musik och musicerar. Trots höga musikaliska ambitioner har han inga större förhoppningar om att börja livnära sig på sin musik igen.

- Jag har levt på musiken större delen av 80-talet och en bit in på 90-talet, men det är svårt att försörja sig på countrymusik i Sverige. Numer ser jag musiken som en hobby. Det ska vara roligt att spela och framträda, annars kan man lägga hatten på hyllan och parkera bootsen i hallen, säger Tony.

Mr. T som i ”Tyrann”
Vi rullar tillbaka bandet en bit och Mr. T får själv berätta hur hans countrymaskin startade:

- Egentligen började vi redan 2003, men den versionen sprack eftersom folk flyttade till andra delar av Sverige och alla frilansade i andra projekt. Idén som föddes därefter var att marknadsföra mig själv som countryartist och försöka få ihop ett stadigt band som backade upp mig. Denna idé blev verklighet 2004 då bandet drog igång. Mycket svett har runnit i replokalen sedan dess.

Idag består Mr. T & The Country Machine, förutom Tony själv på sång och akustiska gitarrer, av Andreas Olsson (elgitarr), Lars Halth (pedal steel), Rikard Lidhamn (elbas och sång) och Anders Byström (trummor och sång).
Dessa musikanter bor i Västerås, Stockholm, Krylbo och Borlänge. Kanske fungerar Mr. T & The Country Machine lite annorlunda mot hur man tänker sig att band vanligtvis gör.

- Jag är tyrannen som bestämmer allt, utom möjligtvis ”arren” på låtarna, där jag släpper in Andreas och Rikard. Eftersom bandmedlemmarna spelar i andra projekt och inte bor nära varandra repar vi inte så ofta. Därför krävs det också enorm entusiasm, lyssnaröra och egna förberedelser innan vi träffas i replokalen. Att jag bestämmer det mesta har också med tanken på att marknadsföra mig själv att göra. Bandet hyr jag in vid varje tillfälle. Nu är jag så lyckligt lottad att jag kan använda mig av folk som är ytterst kompetenta. Bandmedlemmarna tillhör de bästa vi har i Sverige inom den här genren, säger Mr. T.

Morsan släpade hem plattorna
Mr. T & The Country Machine är långt ifrån Tony Karlssons första band. Han var sångare och frontman i Western Satellites mellan 2002 och 2003. På 80-talet sjöng han i Västerås Allstars som bland annat var kompband åt Robert Wells och Mikael Rickfors. Tony har dessutom ett sjutton år gammalt coverband vid namn Travelin’ Band som emellanåt hyr in Lars Halth på steelguitar. Men hur kom då Mr. T in på countrymusiken ifrån början?

- Det började egentligen när jag var i tioårsåldern. Då släpade morsan hem vinylskivor med bland andra Johnny Cash, Jim Reeves, George Jones, Merle Haggard och Hank Williams. Intresset blev stort på en gång eftersom det var något som tilltalade mig i musiken. Jag tappade lite av westernkulturen i tonåren, men sedan kom hela grejen tillbaka med besked och på den vägen är det, minns Tony.

Idag har Tony Karlsson fler favoritartister inom countryn än vad hans mor skulle orka bära i skivväg, kan man förmoda. Eller vad sägs om detta digra axplock: Hank Williams Sr och Jr, Johnny Cash, Kris Kristofferson, Waylon Jennings, Willie Nelson, Billy Joe Shaver, Merle Haggard, Buck Owens, Steve Earle, Marty Stuart, EmmyLou Harris, Garth Brooks och Dixie Chicks.

- Jag brukar säga att jag var en pedal steel-gitarr i mitt förra liv så Ralph Mooney, Loyd Green, Paul Franklin, Janne Lindgren, Lars Halth och Gerry Hogan är också mina favoritartister. De har något gemensamt och det är att de spelar enkelt och med hjärta, säger Tony.

Nu skulle man kunna tro att Mr. T uteslutande lyssnar på country, men fullt så insnöad är inte sångaren.

- Nattetid, på väg hem från spelningar, slår jag gärna på P1 och lyssnar till klassisk musik. Den får adrenalinnivån att sjunka och mig att koppla av. Dock inte så mycket att jag blir en trafikfara. Annars är jag allätare av både hårdrock, pop och rock n’ roll. Gamla favoriter som Journey, Black Sabbath, Nazareth, Deep Purple och Thin Lizzy är aldrig fel. De kommer fram ur skivlådan då och då, men mest lyssnar jag på country och en del storbandsjazz.

Blandad country-repertoar
Mr. T & The Country Machine är ett av dessa svenska band som förutom att framföra covers, också har den goda smaken att skriva eget material. Vad handlar då Tonys texter om?

- Inspirationen kommer ur händelser ifrån mitt eget liv och saker som jag upplevt. Texterna är personliga och handlar ofta om sviken kärlek och vardagliga händelser. Vissa kan det finnas ett stänk långsökt humor i, som den som handlar om när jag spelade på ett servicehus. Gamlingarna slängde rullatorerna när jag spelade Hank Williams, Merle Haggard och George Jones-låtar, berättar Tony.

I somras gjorde Mr. T ett antal framträdanden, bland annat i Furuvik. När detta skrivs har Tony inga gig inplanerade, men han hoppas kunna spela live ännu mer nästa år och framförallt till nästa sommar.

- Min blivande fru och jag väntar barn i april, så vi får se om hon släpper ut mig, säger Tony och skrattar.

I brist på ett album och i väntan på att få se Tony och hans band spela live igen kan man gå in på hans hemsida och lyssna på låtarna som ligger där.

- Jag har inte gjort någon skiva för försäljning, men det finns en promo ifrån 2005 som man kan lyssna till på http://www.mr-t.se. Den består av fyra låtar i honky tonk-stil. Promon är till för marknadsföring inför festivaler och spelningar. Så alla ni arrangörer som vill ta er tid att lyssna och eventuellt boka oss till nästa sommar, var vänliga och hör av er till mig via hemsidan, hälsar Tony.
För er utan dator eller möjlighet att höra Mr. T & The Country Machine beskriver Tony själv sin musik på följande vis:

- Vi spelar underhållande, svängig countrymusik när den är som bäst. Jag framför en repertoar som spänner brett ifrån egna låtar till oldies och dagens Nashville-country.

Bra artister, lycksökare och roliga händelser
Om svensk country i allmänhet säger Tony följande:

- Det finns många bra artister som tyvärr aldrig får chansen att synas. Arrangörerna har dock blivit bättre på att uppmärksamma svensk musik. Det är i alla fall min erfarenhet efter sommarens festivaler. En stjärna på uppgång som jag träffade i Furuvik var Marina Uppgren. Vilken tjej, vilken röst och vilka musikanter! Det var bara att luta sig tillbaka och gunga med.
Mr. T sticker dock inte under stol med att alla på den svenska countryhimlen inte är lika lysande.

- Det finns alltid lycksökare av sämre kvalitet, som i alla branscher. Men där det svänger mest är kvaliteten på musiker högst. En del är bra och andra mindre bra. I somras på Furuvik märktes det tydligt vilka som var vilka. Till och med ifrån stora scenen kunde man avgöra detta.

Vilka musikrelaterade händelser har varit roligast för Mr. T?

- Att få träffa andra musiker och utbyta erfarenheter. Jag tänker både på svenska och amerikanska artister som jag har varit med och backat upp. Många ifrån USA har blivit mina vänner. Annars inträf-
fade en rolig sak när Marty Stuart var i Furuvik härom året. Jag hade väntat på att han skulle spela ”Sundown in Nashville”, men den kom aldrig. Jag fick fatt i Mr. Wärnevall som är artistansvarig och bad honom framföra till Marty att om han inte körde låten så skulle han få med mig att göra. När Marty kom upp på scenen igen hade han tydligen tagit fasta på det Wärnevall sa, om han sa det? För extranumret blev just ”Sundown in Nashville”, säger en nöjd Tony och skrattar.
- Något som är roligt gällande mitt eget band är att bassisten och trummisen inte är några renodlade countrymusiker, men de älskar musikformen och därför tror jag att det de gör blir extra bra. Sedan är det kul att Andreas pappa är gitarrist i Rankarna och att Andreas har kört om honom inom vissa delar av gitarrspelet, skrattar Tony och fortsätter: men det allra roligaste är när vi träffas, tar en pilsner och förenar nytta med nöje.
- En kul grej som jag annars kan sakna är steel-gitarristens och mina sessions hemma på hans loft. Där har det hänt en del grejer gällande countrymusik, men detaljerna tänker jag inte berätta här och nu. Det får bli vid ett senare tillfälle, säger Tony hemlighetsfullt.

Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman