Uppvärmning och prisutdelning
Själva konserten inleddes med en av Sveriges främsta bluegrassgrupper, Weeds från Torsåker, med förgreningar både i Örebro och i Dala-Husby. Gruppen består av Lars Blom (mandolin), sonen Thomas Blom (gitarr), Tommy Backström (dobro), Jens Koch (banjo) och för kvällen hade man lånat in Jimmy Sunnebrandt på kontrabas.
Under en dryg halvtimme värmde de upp publiken och när de spelat klart var det dags för en överraskning. Bobby Ahl, ordförande i AFF, delade nämligen ut AFF Award 2006 till just Lars Blom för, som det heter, ”förtjänstfulla insatser för svensk bluegrass och old-timemusik”. Lars har inte bara spelat i över 35 år, han är också en av arrangörerna av Torsåkers Blue-grassfestival, som nu pågått i över 20 år. Läs mer om Lars Blom på annan plats i detta nummer.

Lost Highway
Lost Highway skiljer sig lite från andra bluegrassgrupper på den här nivån. De har en mjukare framtoning, sjunger mycket ballader med fina och väldigt nyanserade stämmor. Men de tillhör i högsta grad traditionsbärarna inom bluegrassmusiken. Gruppen bildades redan 1975, men är sedan 1979 uppbyggd runt Ken Orrick, hans mjuka välartikulerade sång och rytmiska gitarrspel.
På mandolin och sologitarr fanns där den synnerligen etablerade Eric Uglum, eftertraktad studiomusiker och medlem i gruppen sedan år 2000. Eric kompletterar Ken med kraft och känsla i stämsången.
Basisten heter Joe Ash och visade sig dagen därpå, när det var workshop med Lost Highway, att han dessutom är en väldigt duktig mandolinspelare. Förutom basspelet sjunger han också bariton i gruppen.
De två övriga medlemmarna sänkte medelåldern betydligt i gruppen. Där var den blott 17-årige Matt Hotte på fiol, ett musikaliskt underbarn, samt den 24-årige Josh Tharp på banjo. Dessa två har bara varit medlemmar i gruppen sedan i augusti.

Repertoaren
Gruppens framtoning på scenen var som sagt mjuk och behaglig, med mycket egna ballader, blandat med gamla countrylåtar av bl.a. Merle Haggard, till Stephen Fosters ”My old Kentucky Home” från 1853. Det spelades inte många instrumentala låtar, men ett oförglömligt minne är när Eric Uglum helt ensam på scenen spelade en egen melodi på specialstämd gitarr.
Banjospelaren Josh höll en i bluegrassammanhang väldigt låg profil och bjöd inte på speciellt många solon eller banjolåtar. Desto mer utrymme fick unge Matt med fiolen och naturligtvis Eric på mandolin och gitarr.
Deras framträdande var på c:a 2 x 50 minuter och tiden gick alldeles för fort, men som tur var hade de ett flertal cd-skivor till försäljning, så att vi kunde få med oss Lost Highway ända hem till våra egna vardagsrum.
Tack återigen till AFF som har kraft, intresse och engagemang att anordna livekonserter med professionella grupper från USA. Och återigen, trist att så väldigt få medlemmar från SCMC inte tar chansen att få se och höra ”riktig” akustisk countrymusik.

Workshop
Dagen efter konserten hade AFF anordnat workshop med medlemmarna i Lost Highway och undertecknad var givetvis där med sin Martin-gitarr och fick en rejäl lektion av Eric Uglum, bara han och jag. Vilken lycka för en glad amatör som jag.
Workshopen avslutades med en gemensam sittning där Ken Orrick redogjorde för sin syn på bluegrass och hur man bygger upp stämsången och arrangerar låtarna. Och givetvis gavs det praktiska prov på detta.
Vilken högtidsstund och inspiration denna workshop var för oss 8-9 stycken som närvarade.

Text och foto: Kenneth Friberg