- Den ursprungliga cajunmusiken vi spelade har blivit zydeco med tiden, berättar onde Emil. Det var aldrig någon tvekan om vilken musik vi ville göra. Däremot är vi inte så strikt ortodoxa som är brukligt inom den här amerikanska folkmusiksvängen. Modern zydeco kan låta lite hur som helst.

Skillnad på cajun och zydeco
Emil kom in på musikstilen i Danmark där han gick på konstskola. En kompis var helt insnöad på cajun och då kompisen lirade dragspel kompade Emil honom på gitarr.

- Jag hade tidigare köpt ett dragspel men dissat den svenska folkmusik som var alternativet för det instrumentet. Min polare skolade mig hårt och jag började öva cajun på dragspel. I samma veva hörde jag zydeco som jag gillade bättre.

För en oinsatt kan det vara svårt att skilja på cajun och zydeco. Evil Emil reder upp begreppen:

- Cajun har ett mer folkmusikbetonat sound med dragspel, fiol och triangel. Zydecon är bluesigare och mer elektrisk med tvättbräda istället för triangel. Zydeco spelas främst av de svarta fransktalande, medan cajun spelas av de vita. Zydecon är inte strikt traditionell utan kan nuförtiden låta väldigt olika, så det är väldigt flytande. Allt går in i vartannat.

En ny skiva
Bandets line-up består av Evil Emil på dragspel, fiol och sång, Spöket på trummor, Color-Blind Jerker på rytmgitarr, Silver på elektrisk gitarr, Jr Bengt på bas, Skrubbman Fisk på triangel och tvättbräda samt Tommy Love som är ständig avbytare när någon inte kan vara med och lira. Tillsammans har gruppen gjort en skiva som inte längre går att få tag på. Den är helt enkelt slutsåld. En ny cd ligger dock färdig. Plattan har ingen titel, men går att köpa efter gruppens spel-ningar, eller så kan den beställas via hemsidan: www.evilemil.se.
Evil Emil skriver allt bandets material, han snor friskt enligt egen utsago och sina texter beskriver han som ”nonsens”, mest till för att inte alla låtar ska bli instrumentala. Men det händer också att bandet gör egna versioner av standards. Emil berättar om sina influenser:

- Om jag talar för mig själv så kan jag bara säga John Delafose And The Eunice Playboys. Annars hittar man fina grejer lite här och var. Hårdrocksbandet Entombed är ju bra, fast de framkallar väl inga dragspelsriff direkt. Rockin’ Dopsy har gjort några fantastiska skivor, fast generellt sett är han urdålig.

Vana att spela i fyra timmar
Evil Emil & The King Kongo Cobras ger cirka tolv, femton konserter om året i Sverige. Utomlands har de inte lirat hittills, men gör det gärna. Under vintern har bandet legat lågt, men den fjärde mars spelar de tillsammans med The Flying Phantom And His Flaming Stars och Rockridge Brothers på Ritz i Arvika. Övriga spelningar framöver dyker upp på hemsidan.

- Vi spelar på allt från rockfestivaler till bröllop. Zydeco har ingen given plats i musik-Sverige, så det är svårt att hitta självklara ställen att spela på. Men vi har hittills inte blivit bortkörda från något ställe, skämtar Emil.

I det stora hela var gruppen nöjd med publiken och sin spelning på Mosebacke.

- Vi är vana att spela för en dansande publik, så det blev lite som att stå och skrika in i en madrass när folk inte dansade. Men annars var det riktigt trevligt.

Mosebacke är en gemytlig lokal och det var kul med
en kort spelning som omväxling. Vi brukar spela i tre, fyra timmar annars. Men det var skoj och mycket trevligt folk där, avslutar Emil.

Text: Robert Ryttman