Anders och Andreas Johansson

Don Redmon Band är trots namnet inget band, utan snarare en duo. Åtminstone i dagsläget. Gruppen består av pappa Anders och sonen Andreas Johansson som åker omkring i landet och spelar country. Men egentligen började det på allvar i USA.

- Bandnamnet kom till 2001 när farsgubben och jag var på vår drömresa. Vi bilade från Atlanta till Nashville och på väg tillbaks till flyget stannade vi till i Dalton där det satt ett gäng killar och tjejer. Vi tog våra gitarrer, slog oss ner och spelade för dem. De var riktiga countryälskare och vi fick väldigt fin kontakt med en kille som heter Don Redmon, berättar Andreas.

Johanssons fortsatte att hålla kontakten med Don Redmon och han visade sig vara granne med George Straits manager. Andreas fortsätter:

- Don Redmon har skickat över prylar som folk i USA skulle döda för. Jag har fått George Straits turnéjacka från 1986, en vit t-shirt med kaffefläckar på som jag inte har tvättat för att det är George Strait som spillt på den, en stickad tröja som varit hans och en massa afficher, med mer.

Eftersom Anders och Andreas inte hade något bandnamn tidigare, trots att de spelat länge tillsammans, frågade de Don Redmon om de fick använda hans namn.

- Don tyckte att det var skitkul och idag heter vi alltså Don Redmon Band, konstaterar Andreas.

Vändpunkten i våra liv
Före USA-resan var Anders tvungen att göra en bypassoperation och det var den som fick musikanterna att tänka till.

- Man kan inte bara gå omkring och snacka en massa. Man måste göra saker också. Farsans operation blev vändpunkten i våra liv. Vi startade företag, blev delägare i Finspångs Taxi och så har vi ett verktygssliperi, förutom musiken, säger Andreas.

Don Redmon Band har gjort två skivor. Den första spelades in i en hemmastudio. Den är akustisk och far och son spelar själva. Uppföljaren är en mer avancerad sak där duon kompas av Tommy Andersson i Kentucky på steel och leadgitarr, Lasse Åstrand från Cactus på fiddle och mandolin, samt Bengt Höglund på trummor.

Det kan tyckas märkligt att far och son spenderar så mycket tid tillsammans, men Andreas ser inget som helst problem med det:

- Vi är inte bara far och son, vi är kompisar också och det är det som gör att vi kan göra allting tillsammans. Vi har gemensam ekonomi, vi tar alla beslut ihop, snackar om allt och farsgubben är alltid en trygghet att luta sig emot, berättar Andreas

Don Redmon Band har varit med i en del talangjakter också, både i Sverige och USA.

- I Nashville, jämte The Grand Ole Opry, ligger ett ställe som heter Nashville Palace. När man kommer in står en stor glasurna där och för fem dollar får man lägga i en lapp med två låtar och sitt namn på. Jag gjorde det, men trodde aldrig att vi skulle få vara med eftersom det kommer folk från alla möjliga delstater dit, men plötsligt ropade de upp mig. Vi lirade två Garth Brooks-låtar och kom trea, vilket var kul.

Vann talangjakten i Vemdalen
Förra året på Lida gick det annorlunda till. Andreas satt och plinkade gitarr vid tältet på campingen då arrangören Tommy Löfgren gick förbi. Andreas ombads att spela en låt, vilket han gjorde och Tommy erbjöd honom att vara med på talangjakten följande dag.

- Jag ringde hem till farsan och han åkte hit. De andra tävlande drog sig ur så vi kom både först och sist kan man säga. Eftersom Lida var en delfinal åkte vi vidare till stora finalen i Vemdalen och där vann vi med 270 röster av 300, berättar Andreas stolt.

En av anledningarna till att Don Redmon Band vann var att de framförde eget material, vilket inga andra gjorde. Vinsten blev att spela in den cd som Andreas berättat om tidigare. Till nästa sommar planerar Don Redmon Band att släppa en ny platta, men eftersom de står utan skivkontrakt blir det en egenhändigt producerad cd igen. Man vet aldrig, men kanske får George Jones upp ögonen för bandet och kirrar ett kontrakt åt dem?

- Red Jenkins fick med sig ett gäng av våra plattor till USA, som han lovat att spela för George Jones. Bara att veta att George har hört vår skiva, även om han spydde efteråt, är ju hur jäkla coolt och roligt som helst, skrattar Andreas.

Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman