Lars Blom är årets mottagare av AFF Award 2006, ett hederspris som utdelas av Amerikanska Folkmusikföreningen och den korta koncisa motiveringen lyder ”För förtjänstfulla insatser för svensk bluegrass och oldtime-musik” och med 35 år som musiker och drygt 20 år som festivalarrangör så är priset mer än väl motiverat.
Redan i tonåren på 60-talet hemma i Torsåker vaknade intresset för countrymusiken hos Lars. Hans två äldre bröder Johnny och Ingvar lyssnade mycket på bl.a. Hank Williams och Lars påverkades naturligtvis. Via en samlingsskiva med countrymusik kom Lars i kontakt med bluegrassmusiken. Med på skivan fanns nämligen Foggy Mountain Breakdown med Earl Scruggs. Sedan gjorde även The Stanley Brothers sitt intåg och Lars var fast. Tillsammans med sina två andra bröder Alf och Hans började de tre sjunga blue-grass och öva stämmor. Alf spelade gitarr och Hans spelade bas.

Bluegrass Swedes

Via en bekant kom de i kontakt med tre andra bröder i början av 70-talet, nämligen bröderna Urban, Mats och Thomas Haglund. De hade vid den här tiden ett band som hette Tennessee Travelers, men saknade bra sångare och här kunde bröderna Blom bidra. De sex träffades första gången i ett studentrum i Uppsala och gruppen Blue Grass Swedes bildades. Eftersom Urban och Alf spelade gitarr, Thomas fiol, Hans bas och Mats banjo så fick Lars sig tilldelat det som var kvar, nämligen mandolinen. Sen gick det fort.
Träningarna förlades till en skola utanför Hedemora och det resulterade snart i en ep-inspelning 1972. Efter ett par USA-besök, där Lars köpte sin Gibson F2 mandolin, kom så lp:n Midnight Cowboys i början av 1974. Mats Haglund slutade och ersattes på banjo av Gary Johansson. På bas anslöt Göran ”Floda” Lomaeus och denna konstellation av Blue Grass Swedes gav ut en lp 1975. Lars lämnade gruppen 1978, men de har haft några återföre-ningar och spelat på festivaler.
1979 gjordes en skivinspelning, en lp på Old Homestead Records med Blom Brothers with Blue Grass Swedes. Bröderna Blom bestod nu av Alf och Lars och tillsammans med Thomas Haglund, Gary Johansson och Floda uppträdde de sporadiskt under senare delen av 80-talet.

Torsåkers Bluegrassfestival

Inspirerade av bluegrassfestivalen i Gränna startade Leif Sunnebrandt och Lars Blom festivalen i Torsåker 1985. Med Lars som en av eldsjälarna har festivalen återkommit varje år den första helgen i juli sedan dess. På förra årets festival gjordes en dokumentärfilm som visades av SVT i juni i år. Det medförde nytt publikrekord på årets festival då närmare 1 500 besökare var på plats i Torsåker.
I början arrangerades festivalen av Torsåkers Bluegrassförening, men Lars blev mer och mer ensam så 2004 ombildades det hela till Torsåkers Bluegrassfestival med Lars som ordförande.
Förutom festivalen arrangeras en ”vinter-jamboree” i slutet av februari på Gästis i Torsåker.

Cayenne

Efter lite familjeliv under 80-talet så började Lars spela i gruppen Cayenne 1991 med Lars på mandolin och sång och övriga medlemmar var Kenneth Kjellgren (banjo), Tommy Backström (dobro), Anders Backberg (bas), Ove Rung (fiol) och brodern Hans Blom (gitarr).
Karriären med Cayenne kröntes 1996 när de spelade på Denton-festivalen i North Carolina och de medverkade också i amerikansk TV.

Weeds

När nu Thomas, Lars son, växt upp var det dags att bilda ett helt nytt band. Weeds föddes 1996 och förutom far och son Blom så var Kenneth Kjellgren med på banjo, Leif Sunnebrandt, bas, och Tommy Backström, gitarr/dobro. Efter något år ersatte Håkan Nordgren som basist. Leifs son Jimmy Sunnebrandt anslöt efter en tid med sin fiol, men han spelar numera bas i Downhill och G2. När Kenneth slutade på banjo kom Mats Haglund och Jens Koch ersatte i sin tur Mats år 2004. Förra året slutade Håkan som numera spelar med Dough Bite och just nu skolas en ny basist in i Weeds.
Weeds spelar dessvärre inte så ofta, det blir mest under sommarens country- och bluegrassfestivaler och inte har de givit ut någon skiva än så länge, men vi hoppas att det kommer en snart.

Lämnar Sandviken

Avslutningsvis måste vi få reda på vad bluegrassmusik är för Lars Blom. Jo, det är sättningen av instrument och den unika 3-fingerpickingen på banjo, som inte förekommer i något annat sammanhang. Det är också den speciella stämsången och allt detta tillsammans utgör en oslagbar kombination som går direkt till hjärtat. Jag kan ju inte annat än instämma.
När man sedan hör vilka förebilder Lars har bland de etablerade musikerna i USA så kan man bara nicka instämmande. Det är bl.a. Doyle Lawson och Steve Gulley för deras sång och bland mandolinister återfinns Adam Steffy (de två sistnämnda i gruppen Mountain Heart).
Lars och jag har druckit ur vårt kaffe i ”vardagsrummet” och det börjar bli dags för mig att styra söderut. Sandviken kändes inte så tokig – ska nog komma tillbaka när Bajen spelar bortamatch i SM-slutspelet i bandy.

Text och Foto: Kenneth Friberg