Vattnet porlade i trädgårdsdammen denna varma augustieftermiddag. Mina fiskar stod i vatten-ytan och gapade på fiskars vis. Högg de efter husse eller var de bara hungriga? Mina tankar avbröts när Robert ”Bobby” Ahl bromsade in sin bil på gatan.

Bobby Ahl

Bobby tillhör verkligen den generation svenska bluegrass-musiker som ”varit med från början”. Uppvuxen i ett musikaliskt hem i Bromma med en mor som spelade piano och föräldrar som tillbringade en stor del av sin tid med Skansens Folkdanslag på Gamla Dansbanan på Bollnästorget på Skansen. Självklar blir man påverkad av sin omgivning och Bobby började i Norra Ängbys folkskolas blåsorkester och spelade ess-kornett. Hans musikintresse vid den här tiden i slutet av 50-talet var Louis Armstrong och så kallad trad-jazz och han provade även på att spela trombon.
I gymnasiet i början av 60-talet blev Bobby klasskamrat med Kjell Wanselius och fick då även kontakt med Anders Rådberg och tillsammans började de spela gitarr. 1964 ”råkade” Bobby köpa en lp-skiva med Flatt & Scruggs - At Carnegie Hall. Nu fick Bobby smak för bluegrassmusiken och året därpå köpte han sin första femsträngade banjo och Pete Seegers bok How to play the 5-string banjo. Och givetvis inhandlades detta hos Gottfrid Johanssons Musik vid Järntorget.

Rank Strangers
Under lumpatiden 1966-67 utvecklade Bobby sitt banjospel genom att sitta i ett klädförråd och träna. I det militära träffade han också en fiolspelare vid namn Jan Sander och efter muck bildades så Rank Strangers. Det var Bobby på banjo, Jan på fiol, Kjell Wanselius på bas, Anders Rådberg, mandolin och Anders lillebror Mats som spelade gitarr och stod för solosången. Vispråmen Storken var det ställe i Stockholm där man kunde få höra tidig bluegrass och old-timemusik på 60-talet och där fanns förstås Rank Strangers.

50 000 LP-skivor
I oktober 1969 klev så Rank Strangers in i skivstudion. Det var Polydor som uppmärksammat gruppen och resultatet blev lp:n Country Our Way med hitlåten ”Early morning rain”, skriven fem år tidigare av kanadensaren Gordon Lightfoot.
Under 1970 hamnade låten på 10 i Topp och som bäst på andra plats. Samma år spelade Rank Strangers i Hylands Hörna. Men ett mer oförglömligt minne för Bobby var en spelning i Mariebergsskogen i Karlstad inför ett absolut fullpackat hus och med en publik som hejade och tjöt så öronbedövande att de inte kunde höra själva vad de spelade.
Country Our Way sålde i mer än 50.000 exemplar.

New Strangers
Rank Strangers spelade in lp nummer två 1972, men gruppen beslöt strax därefter att dela på sig. En del ville spela mer elektrifierad country med steelguitar och trummor och en annan del vill fortsätta med bluegrass och akustisk country. Så samma år bildade Bobby och Kjell New Strangers tillsammans med Peter Winblad, banjo, Curt Berglund och Totte Bergström, gitarr och sång, och eftersom Peter spelade banjo så växlade Bobby till mandolin. Gruppen hann med att göra tre lp-skivor, men framför allt fick de medverka på The Fifth International Festival of Country Music på Wembley Pool i London 1973.
Gruppen hade egen ljudtekniker med sig, nämligen Tottes bror Claes Bergström, samt en egen fanklubb under ledning av Bosse Stenhammar på Mosebacke. BBC spelade in föreställningen och den sändes i engelsk TV. New Strangers fick också vara med ett flertal gånger i svenskt TV och en del av det som spelades in gick ofta som pausprogram och under några år var New Strangers på TV var och varannan vecka.
Under de fem år gruppen existerade var de flitigt i gång och spelade blanc annat regelbundet på Mosebacke Etablissement och inte sällan som förband till gästande bluegrassgrupper från USA, men mer om det lite längre fram. År 1977 tog New Strangers time out och medlemmarna gick skilda vägar, men träffas fortfarande för någon spelning då och då.

Bobby Ahl – arrangören
Redan under senare delen av 60-talet hade Bobby, då tillsammans med Anders Rådberg och Kjell Wanselius, börjat anordna egna spelningar och konserter. Ett exempel är att man hyrde Stockholms Konserthus och körde ”Stockholms Grand Ole Opry” med ett stort antal svenska countryband.
På 70-talet fortsatte Bobby och New Strangers med god hjälp av Bosse Stenhammar på Mosebacke att ordna konserter. Vem minns inte maj 1973 när The New Kentucky Colonels stod på Mosebackes scen? Där var de fantastiska bröderna White, Clarence på gitarr, Roland på mandolin och Eric på bas. På banjo fanns den tillfälligt inhoppade Alan Munde som ersatte Herb Petersen. Vi som var där fick mer än ståpäls, något bättre har aldrig förekommit i den lokalen. Deras konsert spelades in och finns på lp, utgiven av Rounder Records i USA. Sorgligt nog så hann gruppen inte mer än hem till USA förrän Clarence White blev ihjälkörd av en rattfyllerist i juli, 29 år gammal men redan en legend.
Vid tre tillfällen under 1973-75 kom en annan supergrupp på besök och spelade på bland annat Mosebacke, nämligen Country Gazette. Listan på USA-band som Bobby tagit hit är imponerande lång med över 50 utländska band sen starten, vad sägs om:
Alison Krauss, Hot Rize, Frank Wakefield, Country Gentlemen, Bob Paisley, Osborne Brothers, Del McCury, Tom Paley, Dan Crary, Mike Seeger och många fler. Även band från till exempel Holland, Tjeckien, England och Finland.
Något som grämer Bobby är att han aldrig fick hit bluegrassmusikens fader Bill Monroe. En uppgörelse var klar 1991 med Bills bokningsmanager, men Bill själv sa slutligen nej. Stor tragik för oss i Sverige.
Och fortfarande är Bobby i full aktivitet med att arrangera bluegrasskonserter och bjuda hit proffsen från USA. Bara nu i år har vi fått njuta av Special Consensus och Doyle Lawson på Gamla Tryckeriet.

Country Comfort
Mellan åren 1977 och 1996 existerade gruppen Country Comfort under Bobbys ledning. Tre lp-skivor spelade de in. Man är beredd att göra vissa jämförelser med Bill Monroes Blue Grass Boys, inte bara för att båda spelar mandolin. Nej, snarare för att nästan en hel generation av de bästa bluegrass-musikerna i Sverige har varit medlemmar i Country Comfort för att sen fortsätta i andra grupper och föra den svenska bluegrassmusiken vidare.
I samtliga versioner av gruppen har naturligtvis Bobby själv medverkat med sin mandolin och sång. Den första uppsättningen 1977 hade dessutom Carina Lejd, bas, Björn Schüldt, banjo och Janne Örnjäger, gitarr. Året därpå fann man Anders Sterner, banjo, Eva Stivert, bas och Kjell Johansson, gitarr i bandet.

USA-resa
1979 reste så Country Comfort till USA och medverkade på fyra festivaler. Gruppen bestod förutom av Bobby, Anders Sterner, banjo, Hasse Wahlstedt, gitarr och för USA-resan inlånade Kjell Wanselius på bas. Annars var det Urban Haglund som spelade bas. Gruppen deltog också i en bluegrass-tävling med framskjuten placering.

Folkparksturné
Under Bobbys vistelse i USA 1979 fick han kontakt med flera grupper som kunde vara intressanta att ta över hit. Sommaren 1980 tog Bobby över dansgruppen Green Grass Cloggers för en fyra veckors folkparksturné. Country Comfort fungerade då som kompband och bestod förutom Bobby, av Tommy Backström, gitarr, Urban Haglund, bas, Janne Åkerström, banjo, och Thomas Haglund på fiol.
Det gjordes en TV-inspelning och de blev så populära att man gjorde om folkparksturnén året därpå.
År 1982 hade man bildat en svensk dansgrupp, som fick namnet Grand Square Dancers. Country Comfort fortsatte som kompband till Grand Square Dancers, nu med Bosse Nilsson på fiol. Folkparksturnéerna fortsatte och det gjordes också ett antal TV-inspelningar. 1985 upphörde Grand Square Dancers men i dansgruppen hade Bobby hunnit hitta sin nuvarande hustru Kerstin.
90-talet och framåt
Från starten hade Country Comfort ett stort antal spelningar varje år och turnerade varje sommar i folkparkerna. En viss mättnad inträdde och Country Comfort tog time-out under några år.
1990 till 1991 spelade Bobby i stället med Totte Bergström, gitarr, Janne Åkerström, banjo och Hasse Olsson, bas i Bluegrass Café som också hann göra TV-program men inga skivor.
1992 var det dags för Country Comfort igen, fast med en lite lugnare inriktning. Det blev mest spelningar på sommarens festivaler. Bobby tog med dottern Janica som sjöng och spelade bas, dessutom Bert Viklund, gitarr och Janne Åkerström, banjo. Efter något år anslöt Janne Ekman med sin dobro. Denna konstellation höll på till 1996.
I dag spelar inte Bobby i nån grupp, för kanske går all kraft åt att vara ordförande i AFF, Amerikanska Folkmusikföreningen, att vara redaktör för deras tidning – AFF Tonbladet och inte minst arrangera en eller flera konserter varje år med professionella band från USA och andra länder, en imponerande verksamhet vid sidan av ordinarie arbete, familj och övriga intressen. Vill man höra Bobby spela får man ta sig till jammen på Saddle & Sabre som AFF anordnar andra lördagen varje månad.
Till sist kan det vara intressant att veta vilka förebilder och inspirationskällor Bobby har inom bluegrassmusiken. Det började med Lester Flatt & Earl Scruggs, men har tagits över av mandolinspelarna Bill Monroe, Roland White och Mike Compton.
Skymningen har smugit sig på oss där vi sitter i min trädgård och vi drar oss in i fotostudion för att föreviga en av de stora profilerna och entusiasterna inom svenskt musikliv. Tack Bobby för allt du gjort och förhoppningsvis består ditt engagemang så vi även fortsättningsvis får ta del av din musik och dina arrangemang.

Text & foto: Kenneth Friberg