Orden kommer från Jesper Lindberg när vi sitter och fikar i mitt kök en januaridag, medan stora blöta snöflingor faller ner utanför fönstret.
Jag är glad över att kunna presentera Jesper Lindberg i den här serien – en av de verkligt stora profilerna inom svensk countrymusik. Han har varit aktiv i 40 år och detta såväl inom bluegrass som inom old-timey, cajun och modernare country & western-musik.
För den stora allmänheten är väl Jesper mest känd som studiomusiker och för sin medverkan i Grus i Dojjan, där han nu varit med i 34 år. Gruppen är fortfarande i högsta grad aktiv och i år fyller gruppen 35 år. Detta jubileum firar ”Gruset” med att ge ut en DVD med smakprover från de gångna åren. ”Ett liv i G-dur” är den fyndiga texten och den är sammanställd av Tom Martinsen (finns att beställa på www.banjoism.com).

Bluegrass-intresset tar fart
Uppvuxen på Söder i Stockholm började Jesper spela gitarr i början av 60-talet, men fick höra banjoljudet via en låt av Kingston Trio. Som så många andra i vår generation hamnade Jesper hos Gottfrid Johanssons Musikhandel vid Järntorget och bland skivorna fanns New Lost City Ramblers och Jesper var förlorad till old-timey-musiken. 1965 köpte han sin första 5-strängade banjo hos ”Gotte”, en långhalsad Framus, och började medverka i affärens workshops. Jesper fungerade som gitarrlärare, samtidigt som han utvecklade sitt banjospel.
År 1966 hände något. Det var countrykonsert i Stockholms konserthus och på scenen fanns bland andra Stanley Brothers – Ralph och Carter & the Clinch Mountain Boys (Carter Stanley dog senare samma år). Nu väcktes intresset för bluegrassmusiken hos Jesper och han fick god handledning av John Haviland (en amerikansk student) att lära sig spela bluegrass-banjo. Gottes musikaffär blev som ett andra vardagsrum för Jesper där han var varje dag och spelade. Dessutom hjälpte han till i affären och på lördagarna var det alltid stort jam i butiken och ibland även utanför på Västerlånggatan.
Några av dem som har inspirerat Jesper som musikant är Ralph Stanley, Bertil Runefelt (f.d. innehavaren av Gottes Musik), banjoisten John Haviland och den fantastiske fiolspelaren Sven Faringer (ingen svänger som han!).

Lirat med Grus i Dojjan och Björn Afzelius
Under åren 1966-70 spelade Jesper banjo i Bluestomping Grasspickers, Homesick Band, Fake Mountain Boys och Growing Grass (en skiva utgiven). Allt detta i Stockholmsområdet. Men i början av 70-talet flyttade han ner till Skåne och Halland som ett resultat av ”drömmen om landet” och ”gröna vågen”. Här började han nu spela med Grus i Dojjan och har hittills medverkat på deras 6 skivor. Under 70-talet var Jesper heltidsmusiker innan han efter 13 år återvände till Stockholm. Under sina år utsocknes hann Jesper att spela med, förutom Gruset, Hounds of Heaven, Honky Tonk Heros, Björn Afzelius Band, Tractor och då var det mest på steelgitarr, men även banjo.
Med gruppen Tractor uppträdde Jesper på Wembley Country Music Festival 1981. Han har också åkt runt i USA och spelat med Grus i Dojjan och med Cajun Hurricane i Louisiana – cajunmusikens hemvist.
Vid det här laget har Jesper medverkat på 14 skivor som medlem i olika band eller som soloartist och i dagarna släpps hans egna cd, kallad ”Banjoism”. Om den kan man läsa mer om på www.banjoism.com, där den också går att beställa. Cd:n är ett svep med nedslag i banjons historia, från old-timey och ragtime till kromatisk banjo och bluegrass.
På cd:n kan man höra låtar med frailing, oldtime fingerpicking, fingerpicking på 6-sträng-ad banjo (ragtime) och såväl kromatisk 3-fingerpicking som klassisk Scruggs/Stanley. Sammanlagt 25 låtar på cd:n och de flesta är nyinspelningar, men det finns också lite ”best of” från äldre inspelningar. Medverkar gör också Hounds of Heaven, Grus i Dojjan och Cajun Hurricane.
Delar av det som finns på denna cd kan man ibland få tillfälle att höra live. Några gånger om året anordnar Jesper workshops, där han demonstrerar olika sätt att traktera banjos. Jag hade själv glädjen att få närvara på en av dessa workshops i höstas i Jams Akustiska butik på Roslagsgatan. En sådan här workshop kan man också beställa av Jesper att han håller på en klubbträff eller dylikt.

Fullt upp framöver
Nu för tiden bor Jesper på Kungsholmen, jobbar som redaktör på ett bokförlag och spelar fortfarande med Grus i Dojjan och naturligtvis även med Cajun Hurricane (mer info på www.cajunhurricane.se). Han spelar också under några veckor varje sommar med countrygruppen Riktiga Karlar på Hönö i Göteborgs skärgård.
Förutom detta är Jesper ofta engagerad som studiomusiker, inte bara på banjo, utan även gitarr och steelgitarr. Han har varit med på inspelningar med bland andra Eldkvarn, Totta Näslund, Ulf Lundell, Peter LeMarc, Ainbusk Singers, Ola Magnell, Wilmer X, Docenterna, Christina Lindberg, Hootenanny Singers, Jan Hammarlund, Lasse Berghagen, Thomas Wiehe, Roffe Wikström och Perssons Pack.
Under det kommande året har Jesper många projekt på gång. I mars blir det en release-konsert med anledning av hans cd Banjoism. Han kommer också att ha flera workshops med banjo, sommarturné med Grus i Dojjan, spela in live-platta med Riktiga Karlar, medverka på ny platta med Möra Per, ska framträda med den nya duon Bröderna Banjo (tillsammans med Björn Schüldt) och naturligtvis framträdanden med Cajun Hurricane och Riktiga Karlar. Man undrar stillsamt: hur hinner han?

Rundar av
Avslutningsvis citerar jag Jespers kloka visdomsord: ”Det finns inga genvägar att bli en god musiker – det är bara att öva, öva, öva – men när det väl sitter där så finns det heller inga gränser för vad man kan göra”.
Och att Jesper har övat en hel del, och fortfarande gör så minst en timme om dagen, det förstår man eftersom han aktivt och så skickligt spelar såväl 5- som 6-strängad banjo, mandolinbanjo, el-banjo (en Deering Crossfire), akustisk och elektrisk gitarr, dobro, mandolin, pedal steelguitar och lapsteel.
Kaffet är urdrucket, fotograferingen och småsnacket klart, återstår bara för Jesper att sopa snön av bilen och fara hem i vinternatten och jag ser verkligen fram emot fler workshops med Jesper samt till hans releasekonsert. Häng med, vet ja!

Text och foto: Kenneth Friberg