Billy Yates föddes i Doniphan, Missouri på en liten farm nära gränsen till Arkansas. Hans föräldrar var musikaliska och snart uppträdde unge Billy på radio om söndagarna, innan familjen vandrade vidare till gudstjänsten. Först efter high school började Billy spela live själv och några år därefter begav han sig till Nashville, skrev låtar åt andra och började spela in egna album. För närvarande jobbar Billy på sin sjätte platta och hans senaste alster heter Harmony Man.

- I och med Harmony Man ville jag göra en lite annorlunda platta. Den skulle ha fler lyckliga kärlekssånger, men fortfarande innehålla några roliga honky tonk-låtar samt några spår om olycklig kärlek. Genomgående skulle den vara mer harmonisk än Anywhere But Nashville, berättar Billy när han får frågan om hur senaste albumet skiljer sig från hans tidigare skivor.

Personliga låtar och skivor
Eftersom Billy Yates är en erkänd kompositör, vars låtar spelats in av stora artister som George Jones, George Strait, Kenny Chesney och Ricky Van Shelton så undrar man givetvis hur personliga hans egna sånger egentligen är.

- Ibland är det viktigt att göra väldigt personliga låtar, beroende på vad man går igenom i livet. Men för att vara en bra låtskrivare så bör ens egna, personliga sånger kunna relatera till lyssnarens känslor och upplevelser samtidigt. Ibland utgår jag också ifrån vad andra människor går igenom. Om en god vän upplever en livskris så kanske jag skriver en låt om det till exempel.

Hittills har Billy Yates spelat in fem soloalbum. Naturligtvis tycker han om allihop.

- Jag gillar alla mina skivor, men av olika orsaker. Min debutplatta, inspelad på Almo Sounds och som bara heter Billy Yates var väldigt rolig att göra. Jag älskar den för på den ligger låtar som ”Choices” och ”Flowers”, som är väldigt speciella för mig. Jag hoppas få spela in dem på nytt framöver. På If I Could Go Back, som kom därefter, finns det också sånger som jag tycker extra mycket om. Jag försöker alltid att behålla det traditionella countrytemat på mina skivor, men jag försöker också alltid att säga olika saker på varje cd. På det viset är samtliga plattor jag har gjort speciella för mig.

Att stagnera som artist är ingenting någon önskar sig, men i Billys fall är det ingen fara.

- Jag anser att jag har vuxit både som kompositör och sångare med åren. Även i studion, rent ljudmässigt, har jag utvecklats och det tror jag hörs på Harmony Man, liksom på alla andra plattor jag gör.

George Jones bilolycka
Billy har i åratal skrivit sånger till många väldigt kända artister. Men vilka inspelningar av sina låtar är han mest stolt över?

- När jag växte upp lyssnade jag alltid på country. George Jones var en av mina favoriter som barn, vilket han fortfarande är. Jones har en väldigt egen stil och ett unikt sätt att frasera på, så George Jones versioner av mina sånger är mina favoriter eftersom han är min favoritartist. När någon gillar ens låtar så mycket att de vill spela in dem, speciellt med tanke på vilken otrolig konkurrens det är i Nashville, blir man givetvis smickrad och glad. Några andra inspelningar jag är stolt över är David Allan Coes versioner av mina låtar. Jag älskar George Straits inspelning av ”My infinite love”. Han gjorde ett utmärkt jobb med den. Jag gillar Sara Evans tolkning av ”If you ever want my lovin’” och så vidare. Ärligt talat så är det väldigt få artister som har misslyckats med mina låtar, som tur är. Jag har pratat med andra kompositörer så visst förekommer det misslyckade tolkningar, men jag har haft tur.

Ett mycket speciellt tillfälle i Billy Yates karriär var givetvis när George Jones själv spelade in Billys låt ”I don’t need your rocking chair”.

- Jag hade inte skrivit låtar så länge när det inträffade, men den skrevs med tanke på George och sedan gick det väldigt fort. Vi hade inte ens spelat in en demo av låten, vilket vi i vanliga fall gör, för vi hann aldrig med det. Vad som hände var att vi skrev den, jag skickade den till min förläggare, han skickade den till Georgs dåvarande skivbolag MCA och där blev de direkt förälskade i låten och skickade den vidare till George. Jag kände inte George personligen, men han var min hjälte och han ringde mig dagen efter och jag blev helt tagen. Det var fantastiskt. Sedan blev vi inbjudna till inspelningen av videon samt skivinspelningen och jag blev jättebra vän med George. Samma år gifte jag mig och det skedde i Georges hus. Idag är George Jones som en nära släkting till mig.

Det märkliga och nästan övernaturliga med en titel som ”I don’t need your rocking chair” var att George Jones, strax efter inspelningen av låten, råkade ut för en bilolycka och hamnade på sjukhus.
- Det var hemskt när bilolyckan skedde. Jag åkte direkt till sjukhuset och George Jones var i väldigt dåligt skick, så jag trodde inte att han skulle överleva. När tidningarna skrev om händelsen var han på bättringsväg, men då jag var på sjukhuset dog han nästan och det var verkligen läskigt. Första showen han gjorde efteråt var i Alabama och han bad mig att komma dit, så jag och min fru körde hela vägen. George var nervös för han trodde att vi skulle avsky honom eftersom han hade druckit, men jag minns att vi satt i bussen och pratade. George menade att publiken förtjänade mer än vad han hade kunnat ge dem. Jag sa till honom att fansen älskar honom oavsett vad han gör och att han bara behöver acceptera det och göra sitt bästa. Han hade problem med rösten vid den tidpunkten också, så det var svårt för honom.

Ljusa utsikter för countrymusiken i Nashville
- Nashville har förändrats mycket sedan 1987 då jag kom dit. Det är visserligen ofrånkomligt att saker och ting förändras, men affärsmässigt är det ännu svårare idag än tidigare och jag har även sett hur musiken har förändrats till det sämre. Givetvis har vi alla vår personliga musiksmak och jag har varit ganska rättfram om min, men det är bedrövligt att se hur vissa artister inte respekterar vårt förflutna. Samtidigt försöker jag se ljust på framtiden och det finns tecken på att Nashville håller på att vända tillbaka till mer ärlig countrymusik igen. Så i det stora hela har jag en positiv syn på framtiden för countrymusiken i Nashville, säger Billy och fortsätter:
- Egentligen är det inget större fel på Nashville. Nashville är en väldigt accepterande stad. Men jag känner till popsångare som misslyckats i Los Angeles och New York, så istället åker de till Nashville för att pröva lyckan där. Men deras hjärtan finns inte i countrymusiken. De går till The Grand Ole Opry och ser det bara som ytterligare en arena att spela på. Det känns väldigt fel och det är vad sången ”Anywhere but Nashville” handlar om. Folk som arbetar inom musikindustrin på Music Row har hört låten, men de skrattar bara, för alla vet att det jag sjunger är sant.

Eget skivbolag
Billy Yates är något av en entreprenör och för några år sedan startade han eget skivbolag.

- Jag hade spenderat tre år på Sony och haft en rätt tuff tid där. Det var många åsikter att tillfredsställa och jag försökte göra som alla ville, bortsett ifrån att sälja mig musikaliskt. Jag fick många vänner inom Sony som jag älskar, men att göra affärer och musik där kändes aldrig rätt för mig. Så jag bad att få lämna bolaget och efter en massa diskussioner friade de mig till slut och jag startade mitt eget skivbolag M.O.D. Record Label. Jag bestämde mig för att göra den musik jag själv vill göra och att göra den på mitt eget sätt. Nu jobbar jag på den nya plattan, så än så länge har det ju gått bra.

Att Billy Yates har mycket att göra förstår man. Således finns det ingen möjlighet för honom att spela in andra artister på M.O.D. Record Label.

- Jag har inga planer på att släppa andra artister på bolaget. Som det är nu gör jag allting själv och dygnet har knappt tillräckligt med timmar för att jag ska hinna med min egen karriär. Visst vore det kul att släppa andra artister också, men det blir i så fall i framtiden. Däremot ska jag producera en riktigt bra honky tonk cd med Red Jenkins i år, vilket känns väldigt kul. Jag ser fram emot mer studioarbete och att fortsätta min karriär i Europa. Jag älskar att vara här och spela och gör det gärna i ännu större utsträckning framöver.

Positiv till Europa samt ska öppna Oink
- Jag har precis avslutat en fyraveckors turné i Storbritannien och det var väldigt kul. Line dance är stort där så jag har spelat på många sådana tillställningar. Jag uppskattar verkligen festivaler eftersom showerna blir annorlunda och mer levande då. Tidigare i somras var vi på en riktigt stor festival i Norge med tusentals människor i publiken och det var härligt. För närvarande är inga framtida Sverigebesök inplanerade, men jag kommer att spela en del tillsammans med Red Jenkins framöver och nästa år blir det säkert en ny Europaturné för min del. I samband med den lär jag besöka Sverige.

Till Europa är Billy väldigt positiv och då inte bara till storstäderna.

- Varje land i Europa har sin egen unika skönhet och jag uppskattar verkligen att åka omkring i mindre städer. Kommer man till Europa som turist åker man kanske till Stockholm eller London, men vi får åka omkring i alla dessa småstäder och det är då man verkligen får känslan för den unika kulturen och livsstilen i landet man besöker. Det är någonting jag uppskattar.

Inför framtiden har Billy Yates fullt upp. Några av planerna berättar han om här:

- Min nya skiva kommer att släppas i mars eller april 2006. Tidigare har jag släppt plattorna bortåt maj/juni men nästa skiva ska komma lite tidigare. Sedan ser jag fram emot samarbetet med Red Jenkins och jag håller på att öppna en restaurang i Nashville där det kommer att finnas musikscen, barbeque och en stor utomhusteater som tar mellan fyra- och femhundra människor. Där ska vi ha shower varenda helg. Jag kommer inte närvara själv hela tiden, eftersom jag förhoppningsvis befinner mig i Europa då, men det ska bjudas på en massa bra musik för folk som besöker Nashville. Stället kommer att heta Oinks (oink betyder nöff på engelska. Reds.anm.).

Intervju: Susanne Franke
Text: Robert Ryttman
Foto: Kenneth Friberg